Annons
Vidare till skovdenyheter.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ledare: Utan import tar maten slut

Coronavirusets spridning visar hur stora kostnaderna är både ekonomiskt och mänskligt av att sakna ordentlig beredskap. Tyvärr står Sverige minst lika oförberett på det område som är grunden för all beredskap: livsmedelsförsörjningen.

Sedan Kalla kriget har det politiska intresset för att trygga matförsörjningen varit i princip obefintligt. Istället har vi förlitat oss på att kunna importera den mat vi behöver från den internationella marknaden.

Internationell handel bidrar naturligtvis med många fördelar för matförsörjningen. Den ökade konkurrensen leder till billigare mat, vi får produkter som inte kan odlas i Sverige och insatsvaror som behövs i svenskt jordbruk. I fredstid är det fullt rimligt att utnyttja denna möjlighet. Men vad händer om handeln slutar fungera?

Nu kommer oroande signaler om att coronapandemin stör de globala handelskedjorna (Reuters 26/3). Dels försvåras transporter då lastbilsförare blir sjuka eller sätts i karantän. Flyg ställs in eller höjer priserna, samtidigt som containrar sitter fast i Kina och begränsar sjöfarten. Dels minskar matproduktionen på grund av brist på arbetskraft. I exempelvis Spanien, som är en av Europas största exportörer av frukt och grönt, saknas hälften av de förväntade säsongsarbetarna från Marocko.

Dessutom har vissa stora producenter, till exempel spannmålsexportörerna Kazakstan och Vietnam, med flit stoppat exporten (Bloomberg 25/3). Skälet tycks vara att säkra sin egen matförsörjning. Risken är överhängande att fler länder hakar på av ren självbevarelsedrift. I så fall vore Sverige illa ute eftersom hälften av maten vi konsumerar är importerad.

Självklart kan inte all mat vi äter vara egenproducerad, men vi bör ha en organisation för att garantera försörjningen i kris. Kortsiktigt behövs beredskapslager på livsmedel och drivmedel så att vi klarar ett tillfälligt importstopp. Därefter krävs en plan för hur jordbruket ska kunna ställa om till självförsörjning vid en långvarig blockad. Då måste vi kunna producera såväl själva grödorna som biodrivmedel för att driva jordbruksmaskinerna.

En grundläggande förutsättning för självförsörjning är att vi har kvar jordbruk överhuvudtaget. Dock är svenska bönder hårt ansträngda av strikta regleringar och höga skatter. Eftersom hela världen säljer samma produkter har vårt jordbruk svårt att stå sig i konkurrensen. Vi bör därför förbättra villkoren för jordbrukare för att priserna ska kunna konkurrera med utländska producenter.

Matbrist har en enorm politisk sprängkraft. I Sverige drabbades vi historiskt av hungerkravaller ungefär vart hundrade år varav den sista 1917 ledde till demokratins införande. Franska revolutionen utlöstes av svält och senast var startskottet för den arabiska våren höjda matpriser. Det politiska systemet gör således bäst i att förhindra hungersnöd.

Staten bör återupprätta ett långsiktigt försörjningsansvar för livsmedel. Annars kan skadan i människoliv, ekonomi och politik bli oöverstiglig.