Jag drömde jag stod vid en gränsstation,

där soldaterna räckte sin hand

för att rädda de många som flydde

från ett brinnande krigshärjat land.

Istället för kulor och tårgas

fick människor husrum och mat

och taggtråden började blomma –

medmänsklighet vann över hat.

Doften från taggtrådens blommor

spreds med vindarna ut

och överallt där den kändes

tog våldet och hatet slut.

De stridande lade ner vapnen,

despoten vid makten satt löst.

Lägren blev blomstrande städer,

där ingen mer svalt eller frös.

Soldaterna skolade om sig,

att verka för liv, inte död,

och jorden, som nyss bombats sönder,

gav åter till mänskorna bröd.

Allt levande kunde nu andas,

ty luften blev ren och klar,

när krutrök och stridsvagnar skingrats

- och blommorna, de fanns kvar.

Jag drömde jag stod vid en gränsstation …

jag trodde min dröm var sann …

men väcktes av nyhetsprogrammet

och drömmen nästan försvann.

Men taggtrådens sällsamma blomdoft

finns kvar i mitt hjärta än.

Den ger mig hopp om en framtid

för jorden och mänskligheten.

Christina Behre Fransson