Annons
Vidare till skovdenyheter.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Gustav Juntti: Dåliga beslut förbättrar inte osäker teknologi

 
Coronaviruset 2020
Visa alla artiklar

Osäkra appar i arbetet med smittspårning av corona är dåligt. Men problemet ligger snarare i diskussionen om teknik.

Ett otal länder har lanserat appar för att hantera spridningen av corona. Politiker menar att de är nödvändiga i arbetet mot pandemin. Utomlands har Google och Apple gemensamt lanserat en smittspårningslösning för att göra de hel- eller halvstatliga lösningarna bättre. Även i Sverige finns genom Lunds universitets försorg sedan en tid tillbaka en app.

Det svenska appförsöket beskrevs i veckan av en säkerhetsexpert som inte ”särskilt säkert alls” (SR, 18/5). Datan delas med för många aktörer vilket hotar användarnas integritet. Det är inte oväntat.

I Norge konstaterades för en månad sedan att dess appvariant kan röja enskildas identitet, trots löften om motsatsen. Och i länder som Storbritannien, Belgien och Nederländerna har hundratals akademiker och experter protesterat mot bristen på transparens och personlig integritet när regeringar snabbt rullat ut appbaserade verktyg.

De flesta offentliga diskussioner om storskalig teknologi det senaste årtiondet följer detta mönster. Någon, ofta en politiker, föreslår en lösning, oftast inklusive monopolister som Facebook, Google, Apple, Microsoft eller Amazon. Experter säger att det inte är tillräckligt säkert, men beslutsfattaren framhärdar. Efteråt konstateras att bristerna faktiskt existerar.

Hur länge ska beslutsfattare fortsätta underskatta de långtgående effekter tekniken och plattformarna har på samhällslivet, demokratiska institutioner och människors tillit till dem? Och hur länge ska väljare acceptera att politiker låter plattformarna tränga in i ens privata sfär under hälsans eller demokratins täckmantel?

Det blir inte bättre av att techbolagen ständigt får förklara hur viktig demokratin är för deras bolag – vilket exempelvis Facebooks vd Marc Zuckerberg i veckan gjorde i ett livesänt videosamtal med EU:s kommissionär för den inre marknaden Thierry Breton. Det antyder att Facebook är en demokratisk produkt. Det är den inte.

I Myanmar tillät bolaget en kampanj av militären gentemot landets förtryckta muslimska minoritet rohingyier. Bolagets närvaro i landet har negativt påverkat yttrande-, mötes- och församlingsfriheten, enligt en rapport av människorättsorganisationen BSR.

I Sri Lanka fick hatiskt innehåll flöda fritt trots ett årtionde av varningar. Det mynnade ut i dödliga antimuslimska upplopp våren 2018, vilket Facebook nyligen bett om ursäkt för. I Indonesien, Kambodja och Filippinerna har hatiskt innehåll på plattformen orsakat våldsamheter och hjälpt förtryckande regeringar att identifiera kritiker.

Varför jämföra stora plattformar med coronaappar? För att båda helt oproblematiskt lyfts fram som en lösning när de lika ofta kan vara problemet som politiker behöver lösa.

I slutet av april skrev tre experter i USA – en vardera inom datasäkerhet, juridik och epidemiologi – att ”automatiserad teknologi” och bolag som Google och Apple inte förtjänar sin plats i mitten av länders strategier mot smittspridning.

Experterna beskrev hur techbolagens plattformar, i bred bemärkelse, riskerar att utnyttjas och tjäna som fordon för falsk information samtidigt som de ger en falsk känsla av säkerhet. En liknande oro uttryckte AI-experten Virginia Dignum i min intervju (17/4) om coronaappar.

Som ett brev på posten rapporteras nu hur skadlig och falsk information om coronapandemin, eventuella botemedel och konspirationer om dess ursprung enkelt sprids på Facebook och Twitter. I förra veckan släppte dessutom EDRi, en organisation för digitala rättigheter och integritet, en rapport som uppmanar EU att snabbt förbjuda biometrisk massövervakning som smygits ut under coronapandemin.

Exempelvis har Polen en coronaapp som med jämna mellanrum kräver att användarna laddar upp ett självporträtt inom 20 minuter. Den som inte följer regeln riskerar polisbesök. Samtliga kritiker har onekligen en poäng: Hur kan vi gå med på dystopiska övervakningsappar mot ett luftburet virus?

Europa ska bli digitalt suveränt, sa Ursula von der Leyen när hon tog över som kommissionsordförande förra året. EU är dessutom den första stora politiska institution som vill reglera artificiell intelligens.

Utåt sägs syftet vara ett bättre internet, men den underliggande poängen är att återta makten som privata plattformar erövrat. Att skaffa sig suveränitet antyder ju att Europa i dag är under belägring. Den som saknar det perspektivet på de stora plattformarna och appbaserade verktyg kommer aldrig göra bra digitala val.