Annons
Vidare till skovdenyheter.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ett nedslag vid Hastings - inte alls det du tror

Den vackra plats med utsikt över Kinneviken som kallas Hastings kyrka ligger inom Västerplana Storäng på Kinnekulle. Vandringsleden går ganska nära ett utsprång av sandstensbranten som tornar upp sig mer än 25 meter ovanför Vänern.

Gränsen för den nu bevarade storängen går vid järnvägen. Sedan vidtar åkern.

När Linné var här var ängsmarken med dess ekar och betade lövlundar mer än tre gånger så stor. Ute i ängen ligger spår av odling med odlingsrösen och eventuella gravar. Här har alltså varit odlad mark i förhistorisk tid.

Hastings kyrka har ett stort träkors placerat i något som delvis varit ett odlingsröse. Trosvissa personer hävdar än i dag att det ligger en verklighet bakom namnet.

Påståendet är dock inte av lika halsbrytande karaktär som en annan myt, som har grasserat. Någon har nämligen associerat namnet med Hastings i England, och till och med att den ursprungligen normandiska släkten Montgomery, som gick i land med Vilhelm Erövraren 1066, hade fått sitt namn av att de kom härifrån. Den något djärva etymologin bakom detta är följande: ”mont” betyder berg, och ”gomery” kommer av gården Gum på Kinnekulle.

Om detta kan bara konstateras, att det är rena tokerier. På stället förekommer numera friluftsgudstjänster, i och för sig i vällovligt syfte. Men någon grund till en faktiskt kyrkobyggnad finns inte. Det har emellertid nästan lika fantasifullt som ovan hävdats av tämligen normalt funtade personer, men utan skymt av bevis.

Att det däremot på något sätt tidigt blandat sig in en kyrka i namnet är tydligt. Linné har en teckning av platsen i rapporten från sin Västgötaresa 1746 och kallar den redan då ”Heslings kyrka.”

Fler historiska artiklar:

Mysteriet med brödet som förvandlades till stenar

Bjurums kyrka och dess myter

Sparlösastenen - rapport från en nordisk invasion

Man skulle kunna tänka sig att det här fanns någon klippformation här som liknat en kyrka. Det är många naturföremål, stenar och klipputskott som fått namnet ”kyrka” på detta sätt. Någon gång har det också hänt att illegala gudstjänster i det fria firats där under konventikelplakatets dagar. Men just denna plats är knappast mera karaktäristisk än andra delar av klippkanten, utom att den är något högre. Går man till äldre muntlig tradition finner man ett annat namn på platsen, nämligen Hästhall. Det går inte att avgöra vilken benämning av dessa två som är äldst. Men ordet häst ingår och som vi märker borde det ha ett samband med namnet Hastings, även om Linné missuppfattat det som Heslings.

Under många år intervjuade jag själv folk utefter Vänern om sjöfart, skeppsvrak och allt som kunde tillhöra det jag kom att kalla det maritima kulturlandskapet. Det mesta skedde under 1960-talet, men jag gjorde många sporadiska nedslag även därefter. Jag bodde nämligen aldrig fast i bygden på den tiden.

Den rikaste fonden av kunskap bestod lokala fiskare, som hade traditioner bakåt inom samma näring. Det var här jag fann förklaringen till båda namnen, fast det tog tid. Traditionerna höll på att definitivt dö ut. Det egentliga namnet är Hästhall eller Hästen.

Det beror på att det var ett siktmärke som var, som jag noterade ovan, högre i terrängen än eljest. Hade det varit i Norge hade jag omedelbart kunnat härleda benämningen häst till en enkel superlativ av hög, som har parallellformen hå.

På norska blev det en gång hå-esten, det högaste, som ganska snart utvecklades just till Hästen. Det är många norska ortnamn som kan förklaras på detta sätt. Till detta bidrag också det faktum att i maritim kultur fasta landet brukade symboliseras av en häst (hingst).

Läs även:

Hertigen och horsbrottet

Myten om ättestupan - en historia om ruffel och båg

Fler historiska artiklar

Detta stora djur och dess motsvarande vilda motsvarigheter som älgtjurar och kronhjortar brukades som metafor för land och höga berg. Samtidigt hade sjön kvinnligt genus och landet manligt. Jag föreställer mig att den språkliga utvecklingen kan ha gått på motsvarande sätt i Västsverige som ju är starkt influerat från västnordiskt (norskt) håll.

Hallen är västgötska för häll eller berg. Här används det på det som annars kallas klev, sandstenskleven.

Men kyrkan då? Jo, i detta fall åsyftas en verklig kyrkobyggnad, nämligen Västerplanas, som är den närliggande sockenkyrkan. Det hängde ihop med fiskares orienteringspunkter. Jag fick veta, att en enslinje utifrån Vänern gick över Hästhall till Västerplana kyrkas torn. Denna enslinje, eller detta ena med (me), som är den samnordiska beteckningen, gick alltså rakt ut i Kinneviken. Med betyder mittpunkt.

Men för att kunna få en specifik mittpunkt måste det till ytterligare en eller kanske två enslinjer. Där de korsades ute i sjön fanns det man borde känna till. Det roligaste var ett bra abborrgrund. Det kunde också vara en besvärlig botten eller rentav ett vrak som näten kunde fastna i. Men efter vilka siktpunkter de anslutande enslinjerna löpte fick jag aldrig veta. En linje bör dock ha gått över träd på Källby ö. Orsaken till att mina meddelare inte kände till hela medet var delvis att sådana hölls hemliga, särskilt om det gällde ett bra fiskegrund, som man inte ville att andra skulle känna till. Delvis berodde det på att hela medet var utdött i traditionen.

En gång hade det nog varit en ramsa eller formel som man lärde sig utantill. Vid Norrlandskusten där jag gjorde mina största insatser kunde det heta (avkortat): ”Vårdkasberget i ens med Toppatall och Flasbådan på Brottet, gira dikt styrbord. Då ligger grundet direkt på babords sida.”

Toppatall i denna ramsa är en tall med en i omgivningen distinkt krona. Vid Vänern visar flera ortnamn Hattefuran just på en sådan. I medets ramsa ingick då alltså ”Hästen på Kyrkan.”

Naturen på den tid detta fungerade var annorlunda, landskapet var öppnare, byggnader utom kyrktorn var mycket låga. Det betyder att det är omöjligt att idag säkert rekonstruera klara siktlinjer. Men uppkomsten av den del av medet som säger Hästen på Kyrkan bör vara bygget av tornet på Västerplana kyrka.

Det byggdes på 1680-talet. På den tiden var förresten den viktigaste sjömärket för en enslinje in mot Lidköping Råda kyrkas torn. Och Vänern kunde ha en skillnad mellan hög-och lågvatten på nära 3 meter.

Christer Westerdahl

Läs även:

Hästaflåtten - något i hästväg om fördomar

Fruktlöst sökande efter guldet i Hornborga

Hornborgasjön - en historia om angrepp på kultur och natur