När järnspisen gjorde sitt inträde i slutet av 1800-talet, blev våfflan rund. Våffeljärnet formades för att passa i järnspisen. Detta innebar även att våfflan plötsligt inte hade fyrkantiga bitar utan tårtformade, som små hjärtan. I den största delen av världen är våfflorna fortfarande fyrkantiga, det är bara vi nordbor som bakar runda varianter. Fram till att det elektriska våffeljärnet såg dagens ljus under första halvan av 1900-talet, var våffeljärnen gjorda i gjutjärn. Även hos de första elektriska järnen var bakytan gjord av gjutjärn. I och med elektricitetens intåg kunde våfflan bakas samtidigt på båda sidor. Järnet behövde inte längre vändas - ett framsteg i våfflornas värld.
Bellman var särskilt förtjust i våfflor. Detta kan vi gissa oss till eftersom våfflan var ett av de två bakverk som han besjunger hela fem gånger. Under 1700-talet ansågs våfflan vara ett lyxigt bakverk som kanske inte direkt åts till vardags.

 


Kring sekelskiftet 1800 till 1900 växte det fram så kallade våffelstugor, våfflan blev modern. Många söndagspromenader avslutades med att äta våffla på någon våffelstuga. Fortfarande, väl hundra år senare, finns det våffelstugor kvar för hugade promenad- och våffelentusiaster.
Här uppe i Skandinavien ska våfflan ätas med sylt och grädde, men nere i Europa är det vanligare med sirap, socker, frukt, choklad eller glass. Idag har våfflan utvecklats, eller kanske snarare blivit mera invecklad. Det finns mängder av recept och nu finns det matigare varianter av våfflor, med potatis, fetaost och även våfflor med spenat. Detta är våfflor som inte är tänkta att äta till kaffet, utan är som en liten maträtt i sig. Med tillbehör kan de bli till en vickning eller en förrätt.
Att vi äter våfflor på det som idag kallas för våffeldagen, den 25 mars, beror egentligen på en felsägning, eller kanske en "felhörning". Vårfrudagen och jungfru Maria har absolut ingenting med våfflor att göra, men på grund av den felsägningen/hörningen, har det blivit tradition att äta våfflor denna dag.

 


Det våffeljärn jag valt som månadens föremål är egentligen ett obekant våffeljärn. Liksom ett flertal andra föremål som är insamlade tidigt, så har vi ganska lite information. Det är tillverkat av gjutjärn och gjort för att användas på en vedspis, vilket innebär att det kan vara hundra till hundrafemtio år gammalt, från tiden då vedspisen slog igenom. Vi kan också anta att våffeljärnet är använt här i Västergötland, då museet främst har samlat in föremål som använts här. Vi ser att det är väl använt och därmed har det säkert producerats ett stort antal goda våfflor i det här järnet.

 

Ann-Katrin Wahss
Antikvarie Västergötlands museum