Tvärt om. Om vi tillät dom gå och lägga sig klockan 18, ja då hade dom gärna gjort det. Men eftersom nattning klockan 18 betyder uppstigning klockan 04:50 (källa: verkligheten) så brukar vi hålla på läggningen till klockan 19. Då somnar barnen som små klubbade sälungar. Ja. Förutom i måndags. Femåringen somnade snabbt men tvååringen där emot stod kvar på perrongen och vinkade glatt av sömntåget. Sedan ville han inte sova. Jag tänkte att om jag la mig bredvid honom i sängen så skulle han säkert bli trött.

Så blev det inte. Istället startar nu nappkampen. Barnet vill ha napp. Barnet vill inte ha napp. Barnet vill ha napp. Barnet vill inte ha napp. Barnet stoppar nappen i mammans mun. Mamman vill inte ha napp. Barnet propsar på att mamman ska ha napp. Mamman spottar ut nappen. Barnet slungar iväg nappen så att den hamnar helt olägligt under sängen. 

Ytterligare en halvtimma går. Barnet ser inte det minsta trött ut. Istället börjar han med hög stämma sjunga på favoritlåten Lilla Snigel. Om och om igen. Jag för en mental notering om att be förskolan introducera andra sånger till samlingen. Radio Active med Soul Marathon till exempel, den är bra. Lilla snigel där emot är SÅ entonig. Seriöst, VEM skrev ens den låten? Hur gick tankegången? Jag vet! Jag har en idé! Jag ska skriva en låt om en snigel. Den ska vara liten och den ska akta sig. Åh va bra! Sniglar som är så spännande djur. Eller? Nä just det. Jag förklarar för barnet att vi ska vara tysta och sova. Barnet lyssnar inte utan börjar istället, på ett Mariah Carey-aktigt sätt, att "waila" Lilla Snigel.

- LIIIIILLLLAAAAAA LIIIILLLLLLLLLAAAAAA SNIIIIIIIIIIGGGEEEEL.

Jag stänger av hörseln och börjar drömma om att ha ihjäl alla sniglar i hela världen. Bara jag får en ledig lucka någon dag så ska jag fullkomligt utrota hela snigelrasen. Aaaah vad härligt det ska bli...

Va? Vad är det jag hör? Tystnad? Barnet har somnat. Äntligen.

Som ni förstår föredrar jag när mina barn stiger på samma sömntåg.

Moa deBruin

spiderchick.nu