När jag kliver in i lokalen inser jag
att mina träningsbyxor är helt nedfläckade av barnens frukostrester.
Typiskt. Nå väl, jag kan inte alltid vara renast i stan tänker jag och
försöker tappert gnida bort de mest synliga fläckarna med näven. Jag tänker
på min mamma och den gången hon tvingade mig att byta kläder för att min
tröja var så smutsig. Men hallå det är faktiskt inte så lätt att hålla
koll på alla fläckar som uppstår mellan blöjbyten och matlagning!

Jag kastar en blick in i spegeln och möter min egen håliga blick. Natten
var inte den mest sövande av nätter. Jag ser hur huden under mina ögon har
intagit formen av två påsar. Och vi snackar inga små nätta fryspåsar här,
nej nej vi snackar ICAPÅSAR. Och inte dom där vita påsarna för 2 kronor
utan dom där stora svarta återvinningsbagarna för 19 kronor. Så ser jag ut
under ögonen. Jag har inte hunnit tvätta håret heller och min lugg ligger
som en platt stripig hinna över pannan. Dessutom är jag förkyld och min
näsa är så fnasig och röd att det ser ut som att ett misslyckat
nyårsfyrverkeri ligger och pyr i ansiktet på mig. Men det är faktiskt ingen
modevisning jag ska gå på, det är yoga, påminner jag mig själv.

Passet börjar. Jag intar position. Aaaa vad härligt det är att sträcka ut
kro... Men vad tusan? Plötsligt skymtar jag mina vita mage genom
träningskläderna. Jag tittar närmare och inser att jag har ett stort HÅL i
tröjan? Kanterna kring hålet är misstänksamt raka och det ser nästan ut som
att någon har satt en sax i tyget? Tankarna går genast till fyraåringen där
hemma som just har upptäckt att det här med att klippa - det är roligt!
Fast å andra sidan är min fyraåring ingen busunge. Han gör cirka ett hyss
om året och när han så gjort kommer han genast, med skam i blick, och
berättar det för mig. Han kan inte hålla något hemligt (jag måste verkligen
komma ihåg att råda honom att inte bli kriminell som vuxen, han skulle göra
sig usel som tjuv). Eftersom det omöjligt kan vara mitt barn som har klippt
hålet återstår det bara att misstänka mig själv. Tröjan är stor och
fladdrig och jag har väl helt enkelt råkat klippa sönder den i samband med
decembermånads alla julklappsinslagningar. Det låter inte helt orimligt.

Så där står jag i träningslokalen. Med ringar under ögonen, lortig om
byxan, flottig i håret, röd om näsan och med ett stort hål i tröjan. Men
återigen. Det är ju inte modevisning jag ska gå på. Dessutom behöver inte
mamma få veta något.

Moas måsten

Minns ni hur jag för några veckor sedan ingående beskrev mina vintertorra
hälar? Hur de ideligen spricker och rispar upp repor i
vardagsrumsparketten (jag har även allvarligt rivskadat min man några
gånger). Vad hände efter det? Jo jag fick hem en läkande fotsalva bestående
av kåda och fårfett. Högst ekologisk är salvan och kokad av min mormors
bror Evert. Tack Evert!

Allå allå hemliga armén!
Vår ettåring här hemma härmar allt som vi gör. Just nu tycker han att det
här med telefoni är extra spännande. När vi handlade sist tog han upp
självscannern och började ringa efter sin pappa. "Allå allå paaaaaappa
allåååå" tjoade han in i scannern. Trots idoga försök kom han aldrig komma
ut på någon telefonlinje och fick där med heller aldrig någon kontakt med
sin far. Pluspoäng får han dock för tappert försök.

Bröllop
Nu lever vi icke längre i synd och barnen är några procent mindre
bastarder. Vi har nämligen gift oss jag och min käre man! Det känns
fantastiskt härligt! Vi vigde oss i Skövdes minsta kyrka i Våmb vilket var
helt perfekt då gästerna bestod av närmsta familjen. Sen hade vi en
efterföljande middag med buffé, tårta, skratt, tårar och massa kärlek. En
perfekt bröllopsdag på alla sätt.

Rå nyårsmiddag
Hasselbackspotatis med lammgryta stod på menyn när år 2014 skulle firas in.
Dock blev inte middagen vad vi hade tänkt oss. Hasselbackspotatisen visade
sig nämligen, trots lång tid i ugnen, vara rå. Hungriga som vi var orkade
vi inte tillaga den ytterligare utan sågade oss tappert igenom dess hårda
yta. Någon mumlade diplomatisk något om att det smakade som "chips".
Njaaa... Jag vet inte jag. Jag tyckte mer att det smakade som icke tillaga
potatis med hack i. Men någon gång ska jag väl ha ätit även det till
nyårsmiddag. Misslyckad mat till trots hade vi en ytterst rolig och trevlig
kväll.