Jag har själv haffat mig ett par. Dels tycker jag att dom är otroligt snygga men jag köpte dom även som en sorts revansch åt mitt tonårs-jag. Som 15-åring suktade jag hett efter att par Martenskängor.
 Jag och en kompis gick till skoaffären varje dag efter skolan och tittade. Vi smekte det glatta skinnet och lät oss förföras av glänsande rågummisulor. Jag ville ha ett par lila. Kompisen ville ha ett par röda. Framför oss såg vi hur coola vi skulle bli, hur vi skulle äga skolan och i förlängningen antagligen lägga hela världen framför våra Dr Martensklädda fötter. Problemet var bara att kängornas pris låg i klass med en mindre moped. Att fråga våra föräldrar om så mycket pengar var uteslutet, det gick bara inte för sig att be om något så dyrt. Jag och kompisen la sålunda upp en sparplan hur vi skulle skrapa ihop till vår dröm.
Vi räknade ut att la vi bara undan våra studiebidrag under några månader skulle vi ha var sina par kängor lagom till hösten. Sagt och gjort. Vi sparade och sparade och sparade.
I en vecka. Sedan kändes planen totalt ohållbar. Ja menar hallå! "Några månader" i tonåren var lika med en hel livstid. Jag och kompisen såg framför oss hur vi skulle hinna gå i pension lagom till vi hade råd att göra DSI (Det Stora Inköpet) och då kanske Dr Martens inte ens var modernt längre?
Snacka om felspar i så fall.
 Jag köpte mig ett par kopior från Din Sko istället. Och så var det med det. Men nu, så här femton år senare, äger jag alltså ett par Dr Martens. Äkta! Revansch som sagt.

Livat på kullen

Ni ska tro att det var livat på Vasakullen häromveckan när en ekorre i mänsklig storlek plöts..

Livat på kullen

Ni ska tro att det var livat på Vasakullen häromveckan när en ekorre i mänsklig storlek plötsligt kom och hälsade på. Barnen var lyriska. Själv undrade jag mest vem som dolde sig under dräkten? Plus att jag drog mig till minnes den gången då jag gick runt på stan iklädd en gigantisk BingoBerra-dräkt. Det här var under Bingo Lottos glansdagar och jag behandlades som en rockstjärna av alla jag mötte. Barnen slängde sig i min famn, männen tävlade om min uppmärksamhet och kvinnorna nöp mig i rumpan (sant).

Småbarnstiden möter vuxentiden

Jag älskar hur våra föräldrakompisar, i brist på utrymme och plats, har placerat skötbordet ..

Småbarnstiden möter vuxentiden

Jag älskar hur våra föräldrakompisar, i brist på utrymme och plats, har placerat skötbordet ovanför champagnekylen. Det hela blir till ett slags stilleben som symboliserar småbarnstiden på ett mycket fint sätt.

Mitt barn - en feeder

Min ettåring är en så kallad "feeder". Det vill säga han matar mig, gärna och mycket. Allt so..

Mitt barn - en feeder

Min ettåring är en så kallad "feeder". Det vill säga han matar mig, gärna och mycket. Allt som han själv äter vill han att även jag ska ta en tugga av. Ibland glömmer han helt bort sig själv och matar bara mig. Det är tydligen något med min mun som tuggar och jag som artigt säger mmmm gott som gör honom lycklig. Vad det verkar.