Annons

När Skövde Nyheter träffar arkeologerna Louise Henriksson och Martin Toresson samt Thore Wilsson från Tidanbygdens hembygdsförening studerar de noga en gammal karta över bygden kring sjön Östen. Här kryllar det av gamla lämningar som får det att klia i fingrarna på arkeologerna.
Tanken är att leta upp gården som drängen Anders och pigan Kjerstin köpte för sin hittelön och vidare till Bankälla by där de fann guldet.


Första stoppet blir vid korsningen Horn, Tidan och Flistad. Men det visar sig inte vara möjligt att säga exakt vilken gård som var drängen och pigans eftersom gårdarna delades upp vid skiftet.
– Det står mellan Västergården och Nohlgården vid Piggestenen, säger Thore Wilsson.
Han förklarar att landskapet såg helt annorlunda ut på 1700-talet.
Skulle man kunna vrida tillbaka tiden ytterligare skulle sjön Östen te sig mycket större och Tidanån skulle förmodligen vara segelbar.
– Tidanån var den tidens motorväg, som dagens E-20, säger Thore Wilsson.


Thore träffade arkeologerna Louise Henriksson och Martin Toresson i samband med historieprofessor Dick Harrisons föreläsning om Askeberga skeppssättning för några år sedan.
Enligt arkeolog Martin Toresson skiljer det på sin höjd några hundra år mellan det att skeppssättningen byggdes och guldet grävdes ner i Bankälla under romersk järnålder.
Deras pussel har sedan de började forska i historien fått bilden av trakten kring sjön Östen att framstå som ett viktigt maktcentra under järnåldern och folkvandringstiden.
Vad var det som fick människor att gräva ner guld i marken?
– Det här var troligen ett offer, menar Martin Toresson.
Det finns en skriftlig romersk källa som gör gällande att germaner hade för sed att offra hälften av sina krigsbyten i vattendrag.
Toressons teori är att guldet kommit hit från romarriket, antingen som lön åt en legosoldat, genom handel, som muta eller genom plundring.
– Sedan har det smälts ner till ringar i olika viktenheter för att det skulle vara lättare att värdera.
 
Men det var inget drängen Anders och pigan Kjerstin kände till när de "snubblade" över guldet vid strandkanten i Bankälla.
År 1738 var många vidskepliga och trodde det rörde sig om trollguld.
Att drängen hittade guldringarna var en ren slump. Han hade sparkat till en sten i sanden, som lagts ovanpå guldet för att hålla det på plats. Sedan hade han stuckit ner handen och fått tag i två ringar. De andra pigorna var övertygade om att det rörde sig om trollguld, men det trodde inte Anders och Kjerstin.
De gifte sig senare och köpte ett halvt rusthåll, Nohlgården i Snarfva by i Flistad.