Hon förklarar att de söker upp människor som mist en anhörig efter att personal på sjukhuset kontaktat dem.

– Men vi delar också ut broschyrer för att informera om att vi finns.

Fem steg

Sjukhuskyrkans sorgearbete är uppdelat i fem steg.

 Introduktionen där man berättar vad man v..

Fem steg

Sjukhuskyrkans sorgearbete är uppdelat i fem steg.

 Introduktionen där man berättar vad man varit med om.

 Porträttet där man presenterar personen som gått bort.

 Att leva i sorgen tar upp nutid, hur det är just nu.

 Vem är jag? kretsar kring det egna jagets identitet i den nya situationen.

 Framtid, man får skissa på sin egen framtid, hur man vill eller tänker sig att den ska se ut.

För drygt tio år sedan hade de så kallade levavidaregrupper för äldre som mist sin livskamrat.

– Sedan upptäckte vi att människor som befinner sig mitt i livet och förlorat en nära anhörig inte har samma frågeställningar, säger Hélena Axelsson Eriksson.

Därför startade man sorgearbetsgrupper för yngre.

Sjukhusprästen betonar att de inte ger någon tröst.

– Nej, det tror vi inte att vi kan göra däremot kan vi vara ett stöd. Vi vet också att det kan göra stor skillnad att vara med i en grupp och samtala med andra som har liknande erfarenheter. Det är många som har tyckt att det varit skönt att kunna känna igen sig i de andras berättelser.

Hélena säger att det krävs ett visst mod att komma till samtalen, men att många tyckt att det varit värt det. Hon menar att det ligger en helande kraft i att kunna mötas och dela sin sorg med andra.

Annons

– Min upplevelse är också att träffarna kan vara en källa till vänskap, till och med en innerlig vänskap.

Vad händer med sorgen?

– Den går att hantera, människan klarar förluster så länge hon inte blir övergiven och det är i den andan vi driver det här.

Alla tackar inte ja till att delta i samtalsgrupperna.

– En del tycker att de redan har anhöriga och släktingar att prata med. Det vi erbjuder är ett instrument, ett rum, en tid och en macka efter arbetstid.

Sedan finns det de som fortsätter att träffas på eget initiativ efter sjukhuskyrkans fem möten.

Det anordnas också andra samtalsgrupper som riktar sig till bland annat föräldrar som fått missfall eller mist ett mycket litet barn.

– Efter tzunamin utbildade vi oss i att leda grupper där barn som mist ett syskon eller en förälder fick bearbeta sin sorg. Senare i vår kommer vi även att starta grupper för anhöriga till någon som tagit sitt liv, säger Hélena Axelsson Eriksson.

Är det viktigt med avsked?

– Ja det är nödvändigt att få säga adjö. Man får inte bara försvinna. En begravning är ett avsked och i kyrkans mening ett vi ses igen!

Varför är döden så svår att prata om?

– Det handlar mycket om rädslor, rädsla för separation, för att det ska göra ont och för ovissheten om vad som finns på andra sidan och för att det är något definitivt.