Annons

Han ger ett ungt intryck, domprosten Åke Bonnier från Stockholm, som trots allt är 54 år och har en lång tid bakom sig i kyrkans tjänst. Men att han skulle bli präst var långtifrån självklart, eller att han ens skulle nå fram till en personlig gudstro.
- Jag och mina syskon döptes visserligen som barn, men vi fick ingen kyrklig uppfostran. Sedan såg jag biskopen Ingmar Ström bli intervjuad på TV när jag var 14 år, och kände att jag ville veta mer.
Konfirmationstiden gick in i hjärtat, berättar han, och han tänkte sig en framtid som ungdomssekreterare i Svenska kyrkan. Men så frågade en gymnasiekamrat varför han inte ville bli präst. Detta tog han som tecken på en kallelse.
- Allt beror på hur man tolkar Guds tilltal. Det kan komma från en vanlig människa.
Kallelsen till att bli biskop i Skara skedde på samma vardagliga sätt. En sen fredagseftermiddag i november blinkade den röda lampan på telefonen i domprosten Bonniers rum. På telefonsvararen hade vice ordföranden i stiftsstyrelsen Lars Hjertén ställt frågan om Bonnier ville ställa upp i biskopsvalet i Skara.
Han svarade ja.
- Det kändes som om jag hörde till Skara stift, inte minst eftersom min släkt har verkat här, säger Åke Bonnier och nämner sin mormors morfar som var prost i Borås, och mormors morbror som var präst i Sunnersberg.
Skara stift är outforskade domäner för storstadsbon Bonnier. Han har varit i Lidköping och Varnhem, men där någonstans tar det slut. Han har inte läst böckerna om Arn, men han känner väl till Elisabeth Ohlson Wallin.
- Jaså, är hon från Skara? Om hennes foton tänker jag att det finns olika uttryckssätt. En del av hennes bilder tillhör inte mina favoriter, medan andra är otroligt starka, säger han diplomatiskt.
Annars har Åke Bonnier ord om sig att vara kontroversiell. Han har deltagit i Pridefestivalen i Stockholm, och han hävdar att det måste vara möjligt att vara HBTQ och ändå känna sig hemma i kyrkan.
- Jag brukar också påminna om att Gud faktiskt inte är kristen, och inte heller jude eller muslim. Gud är Gud och det finns flera vägar till Gud.
Han ger ett lättsamt intryck, den blivande biskopen. Han kan skämta om sig själv men besvarar samtidigt alla frågor med en stor uppriktighet. Det är först när frågorna kommer in på hans tillhörighet till den välbärgade släkten Bonnier som något annat skymtar fram, som om detta är en besvärlig påminnelse om hans arv.
- Det är en stor glädje att tillhöra släkten Bonnier, och samtidigt ett ansvar att ha dessa pengar. Förvaltaransvaret är också en fråga för oss som kristna, säger han och det blir tydligt att han inte vill prata mer än så om familjens rikedom.
I augusti blir det biskopsvigning. Dessförinnan ska nuvarande biskopen Erik Aurelius lära sin efterträdare allt han kan om Skara stift.
- Jag kommer inte att ge några goda råd, men jag ska berätta för Åke, lovar biskop Erik. Och Åke Bonnier har redan förstått att det fins mycket att lära för en blivande biskop.
- Jag hade jättebra idéer på vägen hit, men redan efter en timmes möte med Erik har jag förstått att jag måste börja med att styras innan jag kan styra.
Den 22 maj har han också en annan större tilldragelse inbokad i almanackan, dopet av prinsessan Estelle. Åke Bonnier är en av 24 extra ordinarie hovpredikanter, men det i sig räcker inte för att få vara med vid dopet. Tidigare biskopen i Skara stift, Lars-Göran Lönnermark som är överhovpredikant, berättar att det är kronprinsessparet som har bett att Åke ska vara med, eftersom han är personlig vän till paret.
- Ja, bekräftar Åke Bonnier. Jag känner prins Daniel sedan länge.

Efter biskopsvigningen i augusti får Åke Bonnier också ikläda sig en lila skjorta, som nuvarande biskop Erik Aurelius och biskop emeritus Lars-Göran Lönnermark bär. Innan dess väntar en tid av inskolning i det nya ämbetet.