I slutet av september presenterade utredaren Annika Nordgren Christensen sina förslag på hur försvarsmakten ska komma tillrätta med sina personalförsörjningsproblem.

Hennes slutsats – vilket med stor sannolikhet också kommer att klubbas under första kvartalet – är att frivilligheten behöver kompletteras med plikt.

Den första generationen som berörs av det nya försvaret är födda år 2000. Av det skälet var Annika Nordgren Christensen inbjuden till Ållebergsgymnasiet på måndagsförmiddagen för att berätta mer för skolans alla ettor – totalt drygt 260 elever.

För Nordgren Christensen var det en återkomst till skolan där hon själv har gått. Hur länge sedan det var hemligstämplade hon dock snabbt.

— Det är få som gör värnplikten som ångrar sig. Det är en bra merit att ha med sig, men jag är färgad av vad jag tycker är viktigt, berättade Annika Nordgren Christensen för den första gruppen som bänkat sig i aula 1.

En snabb koll i publiken visade att det var få som var direkt avvisande till värnplikt. Några var positiva och andra ställde frågor.

Annika Nordgren Christensen tror att den ganska positiva inställningen är en följd av ett skärpt säkerhetspolitisk läge. I de årskullar som gjorde lumpen efter kalla kriget ifrågasattes ofta nödvändigheten av åtta-tio månader i skogen.

Annons

— I både Danmark och Norge ligger plikten i botten. I båda länderna är det ytterst få som tvingas in.

Det har varit lätt att rekrytera, men de norska och danska erfarenheterna från andra världskriget kan ha betydelse för rekryteringsviljan.

— Vi har en annan tradition så det är försvarsmaktens uppdrag i Sverige att tala om att det här är viktigt och varför.

Under 2018 och 2019 bedöms rekryteringsbehovet vara 4 000 per år och 2020 5 000 så det är bara en bråkdel av årskullarna som behövs.

Fyra av de elever som lyssnade på Annika Nordgren Christensen var Solenny Taveras Leyba, Kristina Carp, Ebba Silberg och Alva Häggander som går i samma samhällsklass på Ållebergsgymnasiet.

För de två förstnämnda lockar inte försvaret, medan Alva tvekar och Ebba tycker att det låter lockande.

— Jag är lite sugen och det var jag redan innan vi fick lyssna på det här, säger Ebba SIlberg.

— Det är en bit fram i tiden. Man vet ju inte riktigt vad som händer. Jag vill till exempel ut och resa, säger Alva Häggander.

Oavsett hur de ser på en framtid i försvarsmakten så lärde de sig mycket av Nordgren Christensens föreläsning.