Emma Ed och hennes kollegor är överens om att kamerorna bara betyder merjobb och ökad stress i en redan ansträngd arbetsmiljö.

Vård- och omsorgsnämnden har sagt att tanken med övervakningskamerorna är att underlätta för nattpersonalen, som också sades vara positivt inställd till kamerorna.

– Men det är inte sant. Kamerorna gör varken omvårdnaden eller arbetsmiljön bättre, frågar du omvårdnadspersonalen så hävdar vi snarare tvärtom, säger Emma Ed.

Hon är tillsvidareanställd och jobbar natt inom kommunens omsorg för personer med demenssjukdom och är inte rädd för att kritisera. Det har hon gjort förr.

– Vi har meddelandefrihet men det är få som vågar säga ifrån. Man blir obekväm för ledningen och det är många som inte orkar med det, därför uttalar jag mig även för mina kollegor.

Hon målar upp en bild av en frustrerad personalgrupp som känner att de inte blir lyssnade på.

– Försöker vi påtala brister öppet får vi veta att det skadar chefens anseende och kommunens varumärke, säger Emma Ed.

Annons

Det största problemet, enligt henne, är att cheferna inte tycks ha en aning om hur det är att jobba som undersköterska på en avdelning för demenssjuka.

Emma och hennes kollegor tror att kommunen satt upp kamerorna på Tomtegården som ett svar på IVO:s kritik om brister i tillsynen av de demenssjuka.

– Kamerorna löser inte det egentliga problemet, att de inte har en adekvat bemanning för att ta hand om de demenssjuka som i större utsträckning än tidigare är mycket längre gångna i sin sjukdom när de väl kommer hit.

Personalen menar att kommunen valt en billig lösning framför det egentliga problemet.

– Det är en jättebra affär, jämfört med att anställa fler, men respektlöst mot oss som yrkesgrupp och mot de sjuka i synnerhet.

Undersköterskorna tycker inte det är rimligt med två personal på 37 individer med demenssjukdom och eller psykiskt funktionshinder, fördelat på fyra avdelningar och två våningsplan.

– Varken omvårdnaden eller arbetsmiljön har blivit bättre av kamerorna, frågar du omvårdnadspersonal så hävdar vi snarare tvärtom.

De har numera två larmtelefoner med flera larm, ny teknik som strular, ännu mer stress och ännu mer administration.

– Det här är ett grovt förringande av vår roll som undersköterskor. Vi behöver fysiskt kunna möta de demenssjuka när de nattvandrar för att minska deras oro. De saknar närminne, det som inte syns, finns inte.

Emma ser kamerorna bara som ett gigantiskt slöseri med pengar.

– Tillsyn inom demensvård betyder inte att titta på någon och tillsyn kan inte skötas på distans.