Ingen störtbur. Ingen racinghjälm. Ingen racingoverall. Men väl säkerhetsbälte och ett stadigt tio-i-två-grepp (åtminstone vid starten).

Det var förutsättningarna för mig när jag skulle se hur väl jag hade stått mig i konkurrensen med etablerade STCC-förare.

Jag har länge förbannat mig över att våra redaktionsbilar är otroligt sega i starten med ett oomkullrunkeligt långt dragläge. Men denna soliga eftermiddag på Skövde flygplats skulle båda jag och mitt fordon få svettas ut rejält.

Så snabbt som möjligt skulle jag ta mig runt den tilltänkta STCC-banan på Skövde flygplats. Förvisso var inte den fullständiga banprofilen på plats. Så för att göra det hela något mer verklighetstroget erbjöd sig Henrik Berggren, evenemangsansvarig på Next Skövde, att tävla mot mig.

Jag fick dock en bra start och fick snabbt upp både fart och puls. Nu gällde det att tänka som en racerförare. Skära kurvor för en så rak körlinje som möjligt, samtidigt som ett mantra från ett gammalt tv-spel ekade i bakhuvudet - Sometimes you need to go slow to go fast.

Annons

Inför den långa raksträckan, där man kan köra igen mycket tappad tid, växlade jag ner till treans växel och gasade på upp till 4000 varv innan jag skickade i den fjärde, och så småningom den femte, växeln.

Än så länge hade jag herr Berggren bakom mig men han närmade sig oroväckande snabbt. Min hastighetsmätare närmade sig 120 kilometer i timmen, en fart jag inte ens trodde min bil hade kapacitet att komma upp i.

Just då var det dessutom dags att bromsa in eftersom en hårnålskurva väntade runt hörnet, i ordets rätta bemärkelse.

Jag lyckades hålla mig kylig och kom bra i väg när det var dags för raksträcka igen. När det sedan var dags för en sväng 90 grader åt vänster fick jag för säkerhets skull på blinkersen, som den skötsamme bilförare jag är. Jag vet inte huruvida det förbryllade Henrik Berggren eller inte, men jag lyckades hålla honom bakom mig hela vägen in över mållinjen.

Min något diffusa varvtid blev omkring en minut och 30 sekunder. Med det skulle jag enligt förra årets officiella tävlingsresultat ha varit dryga 40 sekunder bakom segraren Thed Björk.

Till mitt försvar ska sägas att herr Björk hade en topphastighet på 154 kilometer i timmen. Och racingoverall.

Jag är ändå nöjd med min prestation och när allt kommer omkring var det nog tur att det varken fanns en fullständig banprofil på plats eller fler förare.

Nu kan jag åtminstone säga att jag är en av få "dödliga" som kört en äkta STCC-bana. Det blir något att berätta för barnbarnen. Om de blir motorintresserade vill säga.