Den 17 december är det tio år sedan den första Arn-filmen, Arn – Tempelriddaren, hade premiär på biografen Grand i Skara.

Fakta: Arnfilmerna

Arn – Tempelriddaren, hade premiär på biografen Grand i Skara 17 december 2007.

Arn –..

Fakta: Arnfilmerna

Arn – Tempelriddaren, hade premiär på biografen Grand i Skara 17 december 2007.

Arn – Riket vid vägens slut, hade premiär 14 augusti 2008 på Grand i Skara.

Filmerna regisserades av Peter Flinth från Danmark.

Medverkande: Joakim Nätterqvist, Sofia Helin, Stellan Skarsgård, Michael Nyqvist, Morgan Alling, Sven-Bertil Taube, Bibi Andersson, Gustav Skarsgår med flera.

Förutom filmerna gjordes även en TV-serieversion.

– Det var glitter och glamour, hästar och medeltidsfolk, lokala gäster, röda mattor, kändisar och limousiner i en härlig blandning, säger Anja Praesto som var eldsjälen och projektledaren bakom Arn-satsningarna i Skaraborg.

Ett femtiotal reportrar och fotografer bevakade den historiska händelsen. Den andra delen, Riket vid vägens slut, hade premiär på sommaren 2008 och filmerna var den största produktionen dittills i Sverige.

På plats i den lilla staden Skara fanns nästan hela skådespelarensemblen, med huvudrollsinnehavarna Joakim Nätterqvist, Sofia Helin och Stellan Skarsgård i spetsen. Här fanns även dåvarande kulturministern, Lena Adelsohn Liljeroth med maken Ulf, kommunalråd från alla grannkommunerna och naturligtvis författaren bakom böckerna, Jan Guillou.

Under premiärdagen hölls en mycket välbesökt presskonferens på stadshotellet innan det var dags för premiärvisningen på biografen Grand.

– Folk trängde sig fram och Joakim Nätterqvist och de andra fick skriva autografer och ställa upp för selfies. Och så det var ju fantastiskt att få krama om Micke Nyqvist och Stellan Skarsgård, minns Anja Praesto.

Joakim Nätterqvist intervjuades på plats av vår reporter och var mycket imponerad av det lokala engagemanget under inspelningen av filmen.

– Här har det kommit en massa människor i riddarrustningar, glada för att slita häcken av sig en hel vecka. Det har varit helt otroligt att se, sa Joakim strax före premiärvisningen.

Efter filmvisningen gick samtliga gäster till Kråks herrgård för middag. Utmed vägen hade guider, musiker och medeltidsgillet ställt upp sig och underhöll det förbipasserande sällskapet.

– Det var lagom frostigt och kallt och facklor lyste utmed hela vägen. Det var väldigt vackert, synd att promenaden gick så fort bara, säger Anja Praesto.

Baseras på böckerna

Filmerna baseras på Jan Guillous trilogi om tempelriddaren Arn, där den första boken, Vägen till Jerusalem, kom 1998.

– Filmerna blev en ny boom i Arn-vågen. Den första skörden var ju när böckerna kom. Då var jag precis nyanställd som informatör på Västergötlands museum och såg tidigt möjligheten att marknadsföra bygden och historien.

Romanen inleds med en episod i Skara domkyrka, och Anja tog kontakt med Jan Guillou och Piratförlaget.

– Jag sa som det var, att vi ville göra en rutt till de olika platserna i boken, och frågade vilka platser han tyckte skulle vara med.

Som svar fick Anja ett fax på en och halv sida där Guillou tipsade om olika platser från alla tre böckerna.

– I ett svep fick jag se vad som skulle hända och hur Arn skulle dö. Jag kände att jag inte ville veta det egentligen.

Det var starten till det skaraborgska Arn-äventyret. Anja tog kontakt med bussbolag och guider och det hela drog igång i ganska blygsam skala.

– Jag kommer ihåg att den första budgeten var på 30 000 för att göra en broschyr, säger Anja.

Annons

– Sedan hakade Piratförlaget på. De var väldigt välvilliga och ställde upp med både pengar och deltog i allehanda aktiviteter. Samtidigt tog många företag egna initiativ och gjorde olika Arn-produkter, men förlaget var aldrig avogt inställda fast man kanske utnyttjade deras varumärke lite fritt.

När filmen kom hade man redan börjat tänka på vad som skulle hända efter Arn och hur man skulle kunna lyfta fram den verkliga historien ännu mer.

– Då kom Birger jarl-året med fokus på Varnhem och det har ju rullat på bra. Nu finns ju Kata gård. Allting hör ihop.

Ställde krav

Anja Praesto minns att det var roligt och annorlunda att jobba så nära en filmproduktion. Många scener spelades in i Skaraborg, bland annat vid Varnhem och Årnäs.

– Eftersom kommunerna och regionen gick in med pengar så kunde vi ställa krav också. Som att vi skulle ha premiären i Skara och mycket inspelningar och audition hos oss här i Skaraborg. Vi försökte göra så mycket som möjligt av situationen.

Det blev ett stort engagemang i bygden med många som ville vara med, både enskilda och företag.

– Det var väldigt roligt att kunna vara med då historia och kulturarv bidrar till sysselsättning. Det vet ju vi i branschen, det är ju svårt att bevisa vanligen, men här var det så tydligt. Det satte fart på bygden och många upptäckte Skaraborgs historia.

För att fortsätta rida på den medeltida vågen efter filmerna fanns en mängd projekt i Skaraborg. Flera kommuner var intresserade av att anlägga någon form av temapark med medeltidsanknytning.

– Bland annat var Tibro kommun och en samling entreprenörer i Skövde aktuella, men det fanns inga riktigt bra platser för anläggningen, säger Anja Praesto.

Bert Karlsson tyckte att upplevelsebyn skulle byggas vid Varnhem.

– Men där kände vi att Varnhem har ett så starkt varumärke i sig med sin speciella historia. Det hade varit synd att lägga till något som inte hörde dit. Det var bättre att välja en neutral plats.

Till slut blev det Götene kommun som gick segrande ur striden och Medeltidens värld öppnade i juni 2008. Parken blev emellertid ingen succé publikmässigt, och efter två år bytte den namn till Äventyrslandet Kinnekulle när Bert Karlsson tog över driften för att profilera parken mera som ett lekland.

Säsongerna 2012 och 2013 var parken aldrig öppen och under hösten auktionerades byggnaderna ut. De flesta köptes av artisten E-type till hans vikingagård vid Birka. Den totala förlusten för Götene kommun beräknas ligga runt 100 miljoner kronor.

I dagarna har det blivit klart att även den allra sista resten av Medeltidens värld, borgen, ska rivas. Det arbetet ska vara klart senast i april 2018.

Vad gjorde man för fel?

– Det var för höga förväntningar på snabb återbäring. Vi tog på oss alldeles för stor kostym, säger Anja Praesto.

– Själva grunden var husen från filminspelningarna. Fantastiska byggnader som Svensk filmindustri lagt ner mycket energi på. Oftast så bygger man filmkulisser i gips och papier maché, men här hade man byggt riktiga hus med bra research bakom.

– Hade man nöjt sig med att bygga en upplevelseby för medeltida hus kopplat till filmerna och inte gjort så stor anläggning från början hade det kostat väldigt lite och man hade kunna låta intresset växa långsamt för att sedan höja nivån efter hand.

Kulturturism

Anja Praesto arbetar idag på Östergötlands museum i Linköping och jobbar med kulturturism och nätverkande med kulturarvsaktörer.

– Man kan säga att jag är projektledare igen, fast på andra sidan Vättern.

Ditt bästa minne från filmen?

– Det allra bästa minnet är från presskonferensen i Skara domkyrka när man skulle avslöja vem som skulle spela Arn. Det var ett gigantiskt pressuppbåd med tidningar, radio, TV och dessutom fullsatt i kyrkan. I slutet av presskonferensen var det dags för fotografering. Jag minns massor av kamerablixtar samtidigt som man började spela på orgeln.

– Där satt Jan Guillou och gottade sig med en fram tills dess nästan helt okänd Joakim Nätterqvist. Det var ett moment som jag aldrig kommer att glömma.