Mest känd är den ståtliga stenen från Rök i Östergötland. På den finns skrift i olika former, även på de smala sidorna, som tillsammans utgör den längsta kända.

Den andra är Sparlösastenen från Västergötland, i socknen med detta namn i Levenebygden År 1847 byggdes på stället en ny kyrka som kallas Salem i stället för den rivna medeltidskyrkan från 1100-talet. I denna hade två delar av stenen murats in i väggen och bara dessa två sidor var synliga. Så sent som 1937 togs de ut och sattes samman och man fick för första gången se stenen och tolka den i dess helhet. Före 1982 stod stenen på kyrkogården men flyttades då in i ett eget hus med utställning vid församlingsgården. Huset står öppet och kan nu beses hela året.

Sparlösastenen har också en ovanligt lång inskrift, troligen den näst längsta i Sverige. Men därtill är stenen ganska liten, manshög, och har en mycket ovanlig form. Dels är den nästan kvadratisk i tvärsnitt, nästan som en parallellopiped, och har text och bilder på alla fyra sidorna utom en som är en ren bildsida. Kanske har den därför ursprungligen haft någon form av upphöjd placering för att ses runtom, som en liten ”obelisk. ”Det är framförallt två av sidorna som rymmer de flesta bilderna och två som i huvudsak har text. Både text och bilder är svårtolkade, men vissa elementära ting går faktiskt att säga.

Den sida som syntes i väggen var alltså känd före 1937. Den innehåller ovanligt långa runor. Där finns tre personnamn, Öjuls, som är Eriks son. Det tycks som om Öjuls är den över vilken stenen rests. Det tredje är Alrik. Öjuls och Alrik sägs ”ge” något, kanske goda år, med överflödande äring. Det tyder på att de haft en mycket speciell position, inte minst i förhållande till gudar. Hypotesen styrks av att både Erik och Alrik är kunganamn i sveakungarnas Ynglingatal. På ett annat ställe nämns också att fadern (Erik) ”satt,” som det verkar ”i Uppsala.” Namnet Öjuls förekommer också på en östgötsk runsten, Kälvesten, där han tydligen lett ett krigståg österut. En gissning är också att stenens inskrift vittnar om en kungahyllning. Stenen skulle då vara en bekräftelse på ett val av en ny kung. Även på denna den först nämnda sidan finns en bild av en man som tycks bära upp en balk med fem små kors. I kanten har en sentida viking omkring 200 år senare än inskrifter och bilder på huvuddelen av stenen fräckt påstått att det är han själv som rest detta minnesmärke.

Den enda sidan med bara bilder är mycket intressant för sina symboler. Det finns fem olika motiv, från övre delen räknat en slags byggnad med en cirkel i mitten. Därunder finns två fåglar som eventuellt hör samman med det undertill ristade skeppet. Det är ett skepp med ett litet högt hissat segel med ett kors på seglet och en väderflöjel på masten. Skeppet har styråra, alltså akter, till vänster, 13 århål i relingen och kraftigt uppsvängda stävar. Det tänks alltså segla åt höger. Detaljerna vittnar om ett skepp i sitt yttre utseende ligger nära det norska gravskeppet från Oseberg, daterat 820 och nedmyllat drygt tio år senare. Under skeppet finns ett fläckigt djur med en unge framför. Möjligen kan det vara ett försök till ett missuppfattat lejon. Den sista figuren är ryttare med hjälm och någon form av hjälmprydnad på sin häst samt med svärdet blottat i handen. Ryttaren är på väg åt motsatt håll till skeppet. Bakom ryttaren kan även ses ett djur, kanske en hund eller hjort. Antydningar finns också på denna sida till nästan utplånade andra figurer. Denna sidas figurer och även dess uppläggning påminner starkt om gotländska bildstenar från vikingatid, omkring 800 och framåt, fastän dessa är framställda i svag insjunken relief. I några få fall finns där också ett hus överst, men skeppet och ryttaren är där välkända huvudmotiv. Dock brukar det finnas en besättning markerad sittande inne i skrovet . En sådan finns alltså inte på Sparlösastenen. De gotländska stenarna av denna typ saknar text.

Annons

Ytterligare en bildsida har ett märklig och med ormar inflätad framställning av två stora fåglar. Kanske den ena är en uggla, avbildad framifrån, som den tycks vara. Här finns också en lång inskrift.

Den fjärde sidan innehåller mest en dåligt bevarad inskrift som tycks omtala en seger och en strid. Det är där det framgår att sten är rest över Öjuls. Dessutom får vi veta att Alrik lubu ristade stenen. Man kan möjligen anta att denne Alrik lubu är en annan än den som bara heter Alrik och kan ha varit kung. Eller? En forskare har gissat att detta tillnamn lubu kunde syfta på den lagman som ansågs ha stiftat västgötalagen. Han kallas Lumber i lagmanslängden. Att det är en hednisk tid som åsyftas står där klart, likaså att Lumber är begravd i en gravhög i Vånga.

Här sägs också uttryckligen att runorna stamma från gudarna, runar thar reginkundu. Samma fras finns även på en annan, tidigare runinskrift i Västergötland (Nolbystenen, 600-tal). För övrigt kan man bara läsa det en gång i den kända dikten Hávamál, Den Höges (Odins) Sång, som dock är nedskriven i början av medeltiden.

Sparlösastenen är en gåtfull sten. Men inte i samma mening som Rök. Det har t.o.m. hävdats relativt nyligen att inskriften på Rökstenen bokstavligen är en framställning av gåtor. Men också den är rest över en person Vämod, son till den Varin som också har formulerat och även ristat inskriften. Det är där vi finner de bekanta versraderna om Tjodrik den stormodige. Visserligen har det gissats på en annan Teoderik i frankerriket, men den allmänna uppfattningen är att namnet syftar på Teoderik den Store, kung av Italien med residens i Ravenna, död 526. Han figurerar också i långt senare myter. Även för kejsar Karl den Store omkring år 800 var Teoderik den störste germankungen.

För dateringen av båda stenarna kan man kanske tro att det inte är många år, eller årtionden mellan dem. En datering en bit in på 800-talet skulle stämma ganska bra för båda två, både med hänsyn till de 16-typiga kortkvistrunorna som blandats med en eller annan runa av äldre typ (24-typiga runraden), skeppet på Sparlösastenen, och en möjlig anknytning till storpolitiska förhållanden i grannrikena och frankerriket. De kors som nämnts och det enstaka som finns på skeppets segel kan kanske ge en ledning.

Uppgifter om de nordiska länderna är denna tid mycket sällsynta. I varje fall har vi i de frankiska riksannalerna en uppgift från 813 e.Kr: "Dessa, det vill säga de danska kungarna Heriold/Harald, kallad Harald Klak, och Reginfred, var vid denna tid inte hemma, utan hade begivit sig med hären till Vestfold, ett landskap beläget vid den yttersta nordvästgränsen av deras rike, mot nordspetsen av Britannien, vars furstar och folk förvägrade dem lydnad. Sedan de efter att ha underkuvat dessa..."

Litet längre ned framgår det att de två kungabröderna omedelbart vid återkomsten till Danmark fick problem, eftersom de angreps av den gamle kung Godfreds söner, vilka en tid sökt sin tillflykt till Sverige, apud Sueones, tillsammans med ett icke obetydligt antal andra danska stormän. Svearna stödde alltså dessa mot deras fiender, norrmännens underkuvare. I så fall sannolikt även med krigare under sina egna hövdingar. I kampen med invasionshären stupade Reginfred och Harald Klak tvingades fly till kejsaren i Tyskland. Det har hänt mycket vid denna tid. Men här kunde eventuellt finnas hänvisningar om strider på Rökstenen (Själland i Danmark nämns där) och en seger på Sparlösastenen, kanske även genom namnet Öjuls på Kälvesten. I Sydsverige, inte minst i Västergötland och Levenebygden, är man nära både Norge och Danmark. I varje fall är det roligare med föreslå ett hypotetiskt historiskt sammanhang än att bara ge upp försöket.