Under krigsåren startades oljeutvinning ur alunskiffer för att råda bot på bristen på drivmedel. Utvinningen bedrevs av det statliga Svenska Skifferoljeaktiebolaget.

1948 etablerades AB Atomenergi som tillsammans med Skifferoljebolaget började undersöka uranförekomsten i alunskiffer.

1953 pekade man i en hemlig rapport ut Ranstadsområdet som lämpligt för uranutvinning. Ambitionen var att Sverige skulle bli självförsörjande på uran till ett planerat kärnvapenprogram.

1959 anslogs pengar till uranbrytning och urangruvan i Ranstad blev verklighet.

1965 var gruvan driftklar och drevs av Ranstad Mineral. Låga uranpriser gjorde verksamheten mycket olönsam och 1969 lades hela anläggningen i malpåse. Då hade redan alla planer på svenska kärnvapen skrotats, så kvar fanns ju då bara kommersiella skäl att fortsätta. Något som ekonomin alltså satte stopp för.

1973, i samband med oljekrisen, steg uranpriset kraftigt och brytning ansågs åter kunna bli lönsam. Med statliga LKAB som ny delägare lämnades två år senare ansökningen Projekt Ranstad 75 in med en begäran om att få starta driften igen.

Annons

Den befarade skövlingen av landskapet som ett stort dagbrott skulle ge upphov till ledde till hårt motstånd från lokalbefolkningen och inför hotet om kommunalt veto från både Skövde och Falköping gjordes planerna om till Mineralprojekt Ranstad 1977 som inte heller gillades. Ansökan drogs tillbaka.

1984 upphörde gruvkoncessionen och det bestämdes att naturen skulle återställas.

1990 drog återställandet av det två kilometer långa dagbrottet igång och industriområdet rensades upp. Kvar fanns 1,5 miljoner ton gruvavfall och deponerades på ett 25 hektar stort område som täcktes över. Dagbrottet blev Tranebärssjön.

1991 sprängdes anrikningssilon, ett evenemang som lockade mycket folk. Det var bilkö ända in till Skultorp, så många missade spektaklet

1992 var återställningen klar och tio år senare kunde man konstatera att lakvattnet som läcker från deponin bara svarar för en tiondel av det totala läckaget av tungmetaller som når Hornborgasjön. Traktens gamla kalkbrott bidrar med betydligt mer.

2013 påbörjades rivningen av de sista bitarna av det egentliga Ranstadsverket.
Alunskiffern runt Ranstad innehåller omkring 300 gram uran per ton. Våra kärnkraftverk förbrukar runt 1 500 ton uran per år. Ranstadprojektet bidrog alltså totalt med knappt ett års förbrukning till en kostnad av omkring en miljard kronor. Det är ungefär tio gånger dyrare än världsmarknadspriset.