Det var för ungefär två år sedan som anhöriggruppen med Svenska Kyrkan och SPES lade sin grund.

— Det är ett väldigt allvarligt tema. Att en närstående tar livet av sig är det värsta som kan hända, säger prästen Joachim Leijon som är med och leder mötet, med bland andra diakonen Katarina Lindgren, när tidningen kommer på besök i Svenska kyrkans lokaler i Skövde.

Talas tyst om

Varje dag tar 4 personer i Sverige sitt eget liv. Det är nästan 1500 personer om året.

— Något som gör det ännu mer obehagligt är att den siffran är ganska konstant från år till år. Det är den vanligaste dödsorsaken bland många åldersgrupper, säger Thomas Lövgren som är medlem i SPES och som själv förlorat en dotter.

SPES är Riksförbundet för SuicidPrevention och Efterlevandes Stöd och består av människor vars närstående tagit sitt liv.

— Det är fortfarande väldigt tabu att prata om självmord och många utomstående kan känna sig obekväma och osäkra.

Görs inte tillräckligt

Något som alla i gruppen är överens om är att mycket mer kan göras för att både förhindra att något tar sitt liv och även hjälpa anhöriga när det redan är för sent.

— Vad gäller bilolyckor så jobbas det mot en nollvision. Något liknande finns inte för det här, menar Thomas.

— Tänk att söka hjälp hos ett sjukhus och få höra att det inte finns plats. Eller att man får tid, bara för att bli hemskickad med några tabletter som hjälp. Det behövs samtal, säger en medlem i stödgruppen.

— Det borde åtminstone finnas en jour-linje som har öppet dygnet runt. Det borde väl inte vara så svårt? säger en annan.

Inte bara ledsamt

Medlemmarna i ”leva vidare”-gruppen kommer från hela Skaraborg och ses en gång var tredje vecka.

— En del kanske hellre vill börja med enskilda samtal och sen gå över till gruppmöten, det är väldigt olika. I vår drar vi igång med träffar där tidigare medlemmar finns med som resurspersoner och kan hjälpa nya medlemmar, berättar Joachim.

— Det skapas starka band här och även om det handlar om något väldigt jobbigt kan vi ha roligt tillsammans och skoja.

Vad har gruppen betytt för er medlemmar?

— För mig var det pest och pina första gången, eftersom jag inte vill bli påmind om vad som hänt. Andra gången kändes det riktigt bra. Man får se och känna att man inte är ensam. Tyvärr finns det fler, men det är skönt att kunna dela sina tankar, säger en av medlemmarna.

— Ibland kan det vara skönt att träffa andra som förstår utan att man behöver säga något om det, säger en annan.

— Det är skönt att ha någonstans att vända sig, och sen kunna ha till exempel jobbet som mer av en frizon.

Vart ska den som behöver prata vända sig?

— Det finns många vägar att gå, men de får gärna kontakta både mig och Katarina direkt, säger Joachim.

Ett annat alternativ är att ringa SPES telefonjour på numret 08-34 58 73. De har öppet alla dagar 19-22.