DEL 2 - SAMARITERNA. "Jag har suttit i Migrationsverkets väntsalar. Det är gråt och tandagnisslan i väntan på beskeden. Det ser ut som på en flygplats med de där stolarna som sitter ihop, men utan barnen som tjoar och stimmar. Det är som om att alla som sitter där väntar på flyget och vet att mer än hälften av planen kommer att störta."

Historien om Fröjered

Historien om Fröjered

Del 1: "Tro mig - många var halvrasister här från början"

Del 2:

Del 3:

Den islamistiska terrorgruppen Boko Haram har satt skräck i den nigerianska befolkningen under de senaste åren. Varje område som organisationen tar över utnämner dem - likt IS - till kalifat.

Hösten 2015 menade nigerianska myndigheter att gruppen kunde kopplas till 20 000 dödsfall från 2009. Enligt FN är siffran högre.

För att ta dig till Sverige från Nigeria behöver du korsa Medelhavet och ta dig genom sju länder. Om du inte väljer att flyga, förstås.

Vincent Nwadike har gjort den resan. Att han är kristen hade kunnat kosta honom livet i sitt hemland. Därför färdades Vincent Nwadike de 8000 kilometrarna som krävs för att ta sig till tryggheten, till Fröjered.

Han lämnade sin familj bakom sig och kom till ett främmande land där han hittade en ny familj som består av människor från alla världens hörn och en pappa i en pensionerad lärare med en villa.

En känsla av att komma hem

- Första gången jag kom hit blev jag välkomnad med öppna armar. Det här är som min familj, säger Vincent om Fröjereds IF och sina lagkamrater.

Den 28-årige anfallaren är en av tre spelare i klubbens A-lag som ännu inte har fått uppehållstillstånd.

I vintras beslutade Migrationsverket att Vincent skulle flyttas från Fröjered till ett boende i Hällekis. Vincent, som redan fått ett avslag på sin ansökan om asyl, packade sin väska och lämnade Tidaholm.

Men Fröjered ville behålla Vincent Nwadike och Vincent Nwadike ville stanna kvar i Fröjered.

Där kommer Bertil Persson in i bilden.

Kringresande

Ni minns Martin Svensson, kassören i Fröjereds IF? När han fick veta hur Nwadikes biträde hade behandlat hans asylärende blev han först bestört.

Sedan tänkte han att han minsann kunde göra jobbet bättre själv och tog själv över rollen som Nwadikes juridiska biträde.

En 44-årig chef, med fru, barn och villa fick i stället för att köra barnen till innebandyträningen helt plötsligt åka med en 28-årig nigerian till Migrationsverket. Resor som lärde Martin hur byråkratin - och processerna man behöver gå igenom för att få ett uppehållstillstånd - fungerar.

Men det lärde honom mer än så.

Annons

- Jag har suttit i Migrationsverkets väntsalar med Vincent. Det är gråt och tandagnisslan i väntan på beskeden. Det ser ut som på en flygplats med de där stolarna som sitter ihop, men utan barnen som tjoar och stimmar. Det är som om att alla som sitter där väntar på flyget och vet att mer än hälften av planen kommer att störta. Sitter man där får man en annan bild av det, berättar Martin Svensson.

- Du förstår, bara för att få en kopia på ditt eget pass, ditt eget, inlåsta pass som finns hos Migrationsverket, då behöver du en kopia på det. Det finns inte en chans att någon utan svensk hjälp hade fixat det, säger Martin och höjer uppgivet på ögonbrynen samtidigt som han slår ut med armarna i en gest som signalerar hopplöshet.

"Som en far för mig"

Nu sitter Vincent Nwadike på en massagebänk i ett av förråden på Fröjevi och skrattar. Träningen är över och snart ska han cykla de 400 metrarna hem.

Han säger att han lika gärna kan promenera. "But it's good training for me to go on the bike. Det är bra träning för mig att cykla".

- Det är inte som att det inte finns cyklar i Nigeria, men där cyklade jag helt enkelt inte.

Den tidigare Fröjered-spelaren och pensionerade läraren Bertil Persson levde själv i en tvåvåningsvilla i Fröjered när han fick höra talas om Vincents problem. När Migrationsverket inte kunde ordna husrum i Tidaholm åt Nwadike stod Bertil Persson där och sa ja till att dela hus med en vilt främmande människa.

På bara ett år har relation vuxit stark.

- Wow... Bertil är som en far för mig och behandlar mig som en son. Jag har allt jag behöver, jag tror inte ens jag kommer att flytta därifrån än. Så här trodde jag inte att det skulle bli, säger Nwadike.

På sina håll tisslades och tasslades det om att gubben Persson minsann fick pengar för att ha en flykting hemma.

Bertil Persson får inte en krona.

- Det är en jädra trevlig kille, säger Bertil Persson när vi besöker den gula trävillan som ligger mittemot ån Tidan.

Huset har Bertil ärvt från sina föräldrar. Mot husgaveln står en svart cykel parkerad.

- Han klarar sig själv och cyklar bort till träningarna. Jag tycker det är bra att han får stanna här, berättar Bertil.

Om det är sport på tv kan Vincent och Bertil se matchen tillsammans och när något behöver göras ute i den stora trädgården kan det hända att Vincent hjälper till.

- Jag har tagit med honom till Hornborgarsjön också så att han ska få se tranorna. När jag var på Kanarieöarna i somras tog Vincent hand om min katt. Då var han ensam här i huset. Jag litar på honom till hundra procent.

Att Vincent väntar på vad som kan bli ett livsavgörande beslut - om han ska få stanna i Sverige eller inte - verkar inte bekomma honom. På fotbollsplanen kramar han om sina lagkompisar, skrattar och efter varje fråga han svarar på ler han stort. Ingenting i hans kroppsspråk signalerar minsta oro.

Jag undrar om han inte är bekymrad och stressad inombords.

- I Fröjered känner jag mig trygg, jag kan andas ut. Men beslutet ligger inte hos mig. Jag tror på Gud och på att allt som sker är Guds vilja. Så nej, jag känner mig inte stressad. Det som händer, det händer.

- När du spelar fotboll tänker du inte på dina bekymmer. Du glömmer allt och är glad. Jag älskar det här, jag älskar Fröjered och de har verkligen gjort allt för mig. Jag är hundra procent tacksam. Och hur det än blir med mitt besked så är jag tacksam. Bertil, Martin och hans fru är underbara. Alla är underbara i Fröjered.

Där finns Fröjereds IF, Bertil Persson och en fotbollsfamilj.