Bahram Hooshyar Yousefi har en masterexamen och doktorsexamen i arkitektur och forskar i arkitekturens betydelse för marknadsföring av en stad, enkelt förklarat. Han har de senaste femton åren arbetat som arkitekt, universitets- och högskolelektor och forskare och är noga med att betona att han inte fäster sig vid prislappen, men han tycker att man borde ha gjort mer för pengarna.

– Som det nu är så står vi med en anonym kub som inte kommer locka turister till Skövde. Det är som en stor brun klump som skymmer sikten.

Han pekar på de möjligheter som en byggnad av rang kan erbjuda en stad och nämner exempelvis Guggenheimmuseet i Bilbao. När stjärnarkitekten Frank Gehry var klar pratades det plötsligt om Bilbao överallt.

Bahram Hooshyar Yousefis poäng är att det lika gärna kan vara processen fram till beslut som kan sätta en stad på kartan, precis som i fallet med Hertig Johans torg där folket fick vara med och utforma sitt eget "vardagsrum". Han försöker metaforiskt betona vikten av en demokratisk design och människors bidrag till designprocessen.

– Guggenheimmuseet är arkitektur med karaktär och som skapar identitet, som berättar något om sin tid, som sticker ut och speglar Bilbaos kultur. Inget av det kan sägas om det nya regionhuset, menar Bahram Hooshyar Yousefi.

Han förundras över komplexet på Mode.

Annons

– Det här borde ha varit ett bygge som sökte Bilbaoeffekten, som förändrar stadsbilden. Det hade varit bra för varumärket Skövde.

Hade han fått bestämma skulle hela processen fram till beslut ha sett annorlunda ut.

– Man kunde exempelvis ha gjort som arkitekten Alexandro Aravena i Chile som byggde halva hus och lät folket fylla i resten. När folk fick vara med kände de stolthet och pratade vitt och brett om det tills projektet var omtalat världen över.

När han blickar bakåt i tiden tycker han att Skövde lyckades bättre med gamla regionens hus. Den menar han berättar om sin tid. Han ser framför sig hantverkarna som murade upp tegelväggen, valet av material som koppar, kalksten och ädelträ, det pampiga utseendet, allt det talar om att det var en maktens boning.

Förutom gamla regionens hus hyllar han det mer modernistiska kulturhuset, som ritades av Hans-Erland Heineman.

– Det har en tydlig identitet, ett tydligt formspråk, en bärare av kultur. En del detaljer finns där bara för att det är vackert. Det är ett utmärkt exempel på när allt stämmer, det är ett hus värt att visa upp.

Kommunen skriver själv på sin hemsida att "det var det första "riktiga" kulturhus som byggdes i Sverige och som invigdes 1964. Det speglar tidsandan, tankar om ett kulturens vardagsrum som är till för alla medborgare. "Kulturell demokrati och delaktighet" var vägledande."

Bahram Hooshyar Yousefi tycker att Skövde kommun borde inrätta ett arkitektråd, som skulle se till helheten vad gäller alla viktiga offentliga byggnader så att dessa bidrar till att stärka varumärket Skövde och kanske ge folk en chans att bidra mer till utformningen av deras stad.

– Det kan kallas en arkitektonisk demokrati, eller hur?