Hon möter oss på stallbacken klädd i mössa, en kort, mörkblå, quiltad jacka, ljusa jeans och ridskor.

— När jag slutade jobba för tre och ett halvt år sedan kände jag för att börja klä mig snyggt och propert, efter att ha jobbat bland annat inom sjukvården och på SOS Alarm och alltid haft någon typ av arbetsuniform. Pyttsan – nu har jag bara ridkläder! säger Gunnel Blombäck och verkar inte det minsta ledsen för det.

— Jag brukar säga att jag har hittat mitt Shangri-la. Det är yoga för själen, man är ett med hästen och miljön när man är här.

Nära till ridklubben

Många vuxna som börjar rida har haft ett hästintresse som unga, eller så blir de sugna på att testa när barnen börjar på ridskolan. Så var det inte för Gunnel, för henne var det i stället närheten till ridklubben som blev den avgörande faktorn.

Hon och maken gick promenader med sina två hundar i området vid ridskolan. Här travar hästar runt i hagar intill vägen och en dag bestämde sig Gunnel för att testa på ridning.

— Det var ett hugskott, jag ringer och kollar tänkte jag. Jag hade bara testat att rida islandshäst för många år sedan, men då "åkte" man mest bara med. Nu fick jag börja i en prova på-grupp, säger Gunnel Blombäck.

FAKTA: Om Gunnel

Gör: Pensionär.

Ålder: 68 år.

Familj: Man och två utflugna barn och ett barnbarn.

..

FAKTA: Om Gunnel

Gör: Pensionär.

Ålder: 68 år.

Familj: Man och två utflugna barn och ett barnbarn.

Intressen: Hästar och ridning, friluftsliv.

Läser: Älskar deckare.

Lyssnar på: Lugn popmusik och klassiskt.

Tittar på: Gillar kriminalserier, de ska helst vara i fristående avsnitt.

Favoritmat: Röding.

Drömmer om: Att må gott, helt enkelt.

Tillsammans med ett gäng fem- och sexåringar skulle hon lära sig att sitta upp-ner-upp-ner i traven, det som kallas lättridning.

— Det ser just lätt ut – men det var det inte! Ett tag trodde jag att detta lär jag mig aldrig.

Men på två år hinner det hända grejer. I höstas köpte hon till och med en egen häst – elvaårige valacken Carino. Till sin hjälp att hitta en häst som passade henne hade Gunnel ridläraren Petronella Grune.

— Gunnel är helt fantastisk. Jag var med från början när hon kämpade med balansen och att styra, men hon gav sig inte. Att gå från det till att ha en egen häst är häftigt, säger Petronella.

— Carino är otroligt social, mysig och lätthanterlig, och det är mycket power när man rider honom. Och så är han rödhårig, precis som matte var en gång i tiden, säger Gunnel och klappar fuxen på halsen.

Hon har utvecklats mycket som ryttare sedan hon köpte Carino. Men på grund av att hästen är så stark galopperar hon inte på honom ännu, men det kommer, säger hon.

— Och gör det inte det kan jag i vilket fall som helst pyssla och sköta om honom, för han är min. Det är som att ha barn igen, det låter tokigt men så är det faktiskt. Jag har inga mål med ridningen mer än att må gott.

I dag rider Gunnel i en grupp med lite äldre deltagare. I slutet av året fyller hon 69 år, men i stallet är åldern obetydlig. Gunnel tar hjälp från de yngre när hon undrar något, så kan hon hjälpa dem sätta sadeln på hästen om de inte når upp, eller liknande.

— Man blir ung på nytt här, de yngres entusiasm smittar av sig. Jag känner mig lite som en tioårig hästtjej.

Förutom att ta hand om sin egen häst hjälper Gunnel till med att släppa ut hästarna i hagarna varje onsdag, och på torsdagarna ger hon de privatägda hästarna deras lunch. Vårsolen skiner, fåglarna kvittrar och kusarna möter sin servitris med yra galoppsprång i hagarna. Att hon mår gott i själen här är inte svårt att förstå. Att bära runt på stora säckar med hö, mocka i stallet och träna på hästryggen har också den positiva bieffekten att kroppen blir starkare.

— Min rygg mår bra av arbetet med hästarna och jag känner att jag börjar lägga på lite axelvaddar, muskler jag inte visste att jag hade, säger Gunnel och skrattar.

Känslan hon får i stallet vill hon gärna att andra pensionärer, eller seniorer som Gunnel säger, ska få uppleva. Det är aldrig för sent att testa något nytt, säger hon, men man behöver inte vilja rida för att kunna hjälpa till i stallet. Gunnel tror att många seniorer skulle må bra både kroppsligt och mentalt av att vara stallvärdar, det är dessutom socialt. Hon uppmanar de som är sugna att höra sig för med ridskolor i sin närhet om de kan stå till tjänst.

— Det pratas mycket om mindfulness, men jag vill få seniorer att förstå att det kan slänga sig i väggen. Kom och jobba och hjälp till i stallet så får du det gratis!

Sedan rättar hon sig.

— Eller ja, slutar det med att du köper en egen häst så är det inte helt gratis, haha.