Mellan 1960 och 1989 har man impregnerat trävirke på Böja sågverk. I början av 90-talet städades en del miljöfarligt avfall på fastigheten bort. 2012 fick Miljösamverkan Östra Skaraborg i uppdrag att undersöka om det fanns dioxinföroreningar på marken. Mätningarna påvisade dioxinföroreningar. Provtagningarna visade också att vattnet i ett doppningskar var förorenat med arsenik och krom.

Enligt lagstiftningen ska verksamhetsutövaren som förorsakat en föroreningen betala för saneringen. Den nuvarande fastighetsägaren kunde inte ställas till svars för föroreningarna, eftersom att denne köpt fastigheten innan dagens miljöbalk trädde i kraft. Därför har Miljösamverkan Östra Skaraborg kartlagt om det finns någon ansvarig som ska åläggas att betala för saneringen.

– Ansvarsutredningen har visat att dörrföretaget Jeld-Wen via ett antal bolagsköp delvis har ett ansvar för att i första hand utreda om det finns något behov av att åtgärda de föroreningar som finns på platsen, säger miljöinspektör Manne Johansson, från Miljösamverkan Östra Skaraborg.

Kartläggningen visade att det inte fanns något annat företag med övrigt ansvar. När näringslivet inte kan bekosta åtgärderna som behövs för att undanröja miljöskulderna för deras verksamhet får huvudmannen för tomten ansöka om statliga medel.

Annons

– Skattemedel skulle kunna användas till bättre saker än att sanera mark, säger miljöinspektören.

Därför kommer en ansökan att lämnas in till Naturvårdsverket om statliga medel för att bekosta resterande del. En så kallad huvudman får lämna in en sådan ansökan, som i detta läge är Skövde kommun.

– Eftersom kommunen för närvarande saknar både resurser och kompetens, har man varit i kontakt med Sveriges geologiska undersökning och bett dem ta över huvudmannaskapet för Böja sågverk, säger Manne Johansson

Han har varit ansvarig för uppdraget i sju år. Han hoppas att huvudmannaskapet är bestämt till hösten, så att en ansökan om statligt bidrag för saneringen kan lämnas in och arbetet påbörjas så snart som möjligt.

– Ja detta är en gammal surdeg. Jag hoppas att Sveriges geologiska undersökning tar på sig huvudmannaskapet, så att arbetet kan starta, kanske under 2020.

Manne Johansson påpekar att den främsta anledningen till varför det tar tid för saneringen att komma igång har varit ansvarsfrågan för utredningskostnaderna samt omfattningen av undersökningarna.

– Det är inte ovanligt att det tar lång tid. Det brukar ta lång tid att komma fram till detta i områden där det inte är något exploateringstryck. Det beror på att fastigheten ligger långt ifrån tätorter, då är intresset att bedriva verksamhet på marken lågt.

Marken är i princip obrukbar så länge den inte saneras. Manne Johansson förklarar att det handlar om att inte sprida det giftiga dioxinet.

– Om en verksamhet börjar gräva i marken finns risk att dioxinföroreningen sprids. Dioxiner är både reproduktionsstörande och cancerframkallande. Naturvårdsverket har beslutat att det är ett prioriterat ämne att få bort ur vår natur och vårt ekosystem.