Man kan likna det vid skådespel, rollspel eller bara en hobby som vilken annan som helst. Det finns många lager och varianter bland så kallade ”furries”. Vi träffade paret Samuel Wikström och Pontus Segerhierta, som delar både lägenhet och intresse.

— Skövde kallas faktiskt skämtsamt för furry-Mecka, just för att många intresserade flyttat hit de senaste åren, berättar Pontus.

Kreativt intresse

Egentligen är inte furry fandom så värst olik andra intressegrupper.

— Det är precis som med exempelvis Star Wars, fast med antropomorfa djur. Alltså djur som liknar människor, säger Pontus.

Skillnaden är att man här skapar sin egen karaktär, istället för att utgå från något som redan finns.

— Man skapar en persona, eller fursona som det så fint kallas. Sen händer det mesta online, i form av forum och fan-art.

Fann kärlek i pälsen

I Pontus och Samuels fall har intresset gett dem mer än ett kreativt tidsfördriv. Deras förhållande hade inte funnits till om det inte vore för furry-scenen.

Annons

— Det är en väldigt stor del av vårt förhållande, precis som att en träningsaktiv person trivs bäst med någon likasinnad.

Ett steg längre

Vissa tar sitt furry-intresse längre, genom att skapa en dräkt för sin fursona.

— Sen har man träffar och tar kort med dräkterna, åker på konvent eller så. Förra halloween gick vi ut på stan och delade ut godis, förklara Samuel.

En så kallat fursuit kan kosta mellan 2000 och 80 000 kronor, beroende på hur pass välgjord man vill ha den. Samuel har en dräkt till sin karaktär Vector, medan Pontus och hans rävliknande Koori har legat lågt.

— Nu har jag en tillverkare på linjen och hoppas på att fixa det under året.

Välkomnande

Furry-kulturen verkar vara lite varm och mjuk på insidan som utanpå.

— Det är väldigt accepterande och välkomnande. Allt är okej, hur man än är. Media har däremot vinklat det som något beroendeframkallande och extremister är de som lyfts fram. Det är inte hela bilden.

Blir man en annan person i dräkten?

— Det är lite olika. Vissa går verkligen in i karaktären, kanske slutar prata och bara använder kroppsspråk. Jag pratar däremot som vanligt. Kanske blir lite mer livfull bara, säger Samuel.

Hjälpt genom livet

Att vara en furrie har förändrat mycket för dem.

— Det har hjälpt mig på mer än ett sätt genom livet. Jag har öppnat mig mer, blivit mer självsäker och har varit ute och rest mer än jag någonsin hade gjort utan det. Det är bara positiva följder, säger Samuel.