I Sverige har vi kunnat glädjas åt materiell välfärd i mer än ett halvt sekel. Det har betytt att generationer av svenskar känt trygghet, upplevt välbefinnande och odlat framgång.

Vi som är födda på femtiotalet minns när det fanns tid. Inte bara reell tid, utan en känsla av att vi hade tid, att tid var en allmänmänsklig tillgång. Upplevelsen av tid är naturligtvis högst personlig, men under de senaste femton åren tycks vårt förhållande till tid ha förändrats avsevärt.

I takt med att vår välfärd mår allt sämre och inte vet vad den skall göra med sig själv och sitt överflöd, har tid istället blivit en bristvara. Samtidigt erbjuder marknaden ett överflöd av digitala tidsbesparande lösningar åt gemene man.

Man skulle kunna tro att det har uppstått ett systemfel, men svaret är enklare än så. Överflöd har blivit vår tids standard. En aveny av produkter och tjänster utgör numera lockbeten för dagens konsumenter och saluförs samvetslöst som smörjmedel för allas vår välfärd.

Teknikutveckling, reklam och media har gjort gemensam sak och verkar som enad kraft med avsikt att erbjuda oss medborgare ett enklare, effektivare och mer uppdaterat liv.

Den grundläggande ”psykologiska finten” är, att få oss konsumenter känslomässigt medgörliga, inbilla var och en av oss att det är viktigt att vara med på tåget, ligga i framkant och framförallt, att andra ser att vi befinner oss där. Jag välkomnar ny teknik och de fördelar den för med sig, men i kölvattnet av lättillgänglig teknik följer också ett stegrat ha begär, tillika ett produktberoende, alltför sällan definierat i termer av psykisk ohälsa.

Annons

Hjärnforskare hävdar att hjärnan kan bearbeta praktiskt taget hur mycket information som helst. Det ligger säkert en sanning i detta, men nu råkar hjärnan vara en del av en människa och människor har en bortre gräns, det har jag själv erfarit!

Dagens överflöd av digitala intryck - i form avbild, text, ljud och färger - i ständigt nya konstellationer, utgör en illavarslande exponering med negativa konsekvenser för allt fler trötta hjärnor.

Hjärnforskare menar också, att våra hjärnor arbetar oavbrutet med att välja, sortera, fördela, lagra, minnas och samköra all väsentlig information.

Men dagens tempo tär på hjärnans organisation, vi sänker ”förnuftsribban” omedvetet och låter beslutsfattandet påverkas av de mindre pålitliga resurserna tid och ork. Kvalitativ bedömning, i form av reflektion och eftertanke, framstår i sammanhanget som bristvaror och frågan är om de ens behövs, eller efterfrågas, i ett allt mer stressrelaterat och polariserat samhälle.

Det sägs att allting är relativt, eller som Carl Bildt sade: ”Vi bör tänka i proportioner”! En sådan tankemodell hade varit välkommen i dag. Vi får ofta höra att vår välfärd är beroende av tillväxt, vilket är synonymt med ökning. Vad är det vi behöver mera av, när vi redan har ett ofattbart överflöd. Våra politiker ger sken av att gå i lobbyisternas ledband, ställer in sig i ledet och sänker huvudet när ”marknadskyrkan” predikar tillväxt som kardinaldygd, medan konsumtionen av överflödet saluförs som helig rit.

Konsekvenserna av Sveriges och övriga industriländers tävlan efter marknadsandelar, visar sig genom en fortgående plundring av planetens resurser, ohanterlig miljöförstöring och ett mänskligt lidande bortom allt vett och sans.

Begreppet överflöd är också synonymt med det ovanligare opulens (från latinets opulen´tia),vilket, med hänvisning till makt och inflytande, ytterligare vidgar begreppsinnehållet. Vem har makt och inflytande och hur skall dessa tillgångar användas?

Så länge maktmissbruk toppstyr beslutsfattandet, kommer vårt samhälle att fortsätta ledas i ett på förhand organiserat kretslopp - rik blir rikare, fattig blir fattigare. Det händer egentligen ingenting som gynnar den breda massans hälsa och framtidstro, ej heller dessas vilja att engagera sig i demokratins utveckling. Vi dövas och fördummas av det mediala bruset, vi tynar bort i dagens ”bröd och skådespel” och vi låter det ske, vi låter oss ”söndras och härskas” av en elit vars resurser ökar momentant. Visserligen har vi passerat år ”1984” med råge, men vem vet, historien brukar ju upprepa sig!

Uppkopplade till börsverksamheten på Wall Street i New York, arbetar superdatorer oavbrutet, köper och säljer värden med en sällan skådad hastighet och ofelbarhet. Vid slutet av dagen har plånböckerna vuxit procentuellt hos berörda bankirer. Världens fattiga blir inte bara fattigare, vi blir också fler!

Ett överflöd av makt och pengar, som fördelas på allt färre händer, står i proportion till alltfler fattiga. Den som har mest vill ha allt!

Den amerikanske lingvisten och samhällsdebattören, Noam Chomsky, intervjuades i en dokumentär visad på Kunskapskanalen (14/12 2017) och hans avslutande reflektion löd: ”Jag tror inte vi är smarta nog att skapa ett fritt och fullständigt rättfärdigt samhälle. Vi kan erbjuda riktlinjer och framförallt, fråga oss hur vi kan utvecklas åt det hållet”. Chomskys slutsats är existentiellt laddad och jag frågar mig:

Var finns förebilderna? Var finns dagens Gandhi, Martin Luther King eller vår egen Dag Hammarsköld?

I brist på förebilder får vi alla krypa till korset och lyssna till antikens mest berömde slav –Epiktetos – och hans uppmaning: ”Gör det som står i din makt”!

Tony Fredriksson Vilske Kleva Falköping