Daniel Sundvalls livsberättelse liknar den som många andra personer med en bakgrund av missbruksproblematik och kriminalitet berättar. Han var klassens clown. Ville vara i centrum. När han började missbruka och blev kriminell fick han uppmärksamhet. Han skrämde människor och han tyckte om det.

– Jag kunde komma in på en fest och märka hur det blev helt tyst i rummet.

Detta var efter några år av missbruk och kriminalitet, kanske när Daniel var omkring 16 år och hade hunnit skapa sig ett rykte i uppväxtorten Grästorp och även i grannkommunerna Vara och Essunga.

Daniel beskriver sin uppväxt som stabil, i en normal, kärleksfull, välfungerande familj. Han mådde inte dåligt, egentligen, men sökte ändå något annat.

– Jag började inte droga för att jag mådde dåligt, jag började droga för jag var väldigt nyfiken och jag kom underfund med att jag kunde må ännu bättre genom att inta droger. Jag kunde inte kontrollera mina känslor, alltså de bra känslorna jag hade, och ville må ännu bättre.

Och han mådde bättre, efter att ha druckit sin tre första folköl vid 13 års ålder. Han hade köpt dem av en kompis.

– Jag blev dyngrak.

Föräldrarna märkte ingenting, till att börja med. Daniel hade kommit på sätt att dölja att han drack.

– Jag kunde gå ut klockan fyra på eftermiddagen, dricka och sedan stoppa två fingrar i halsen för att kräkas. Sedan gick jag hem igen.

Annons

Men efter ett tag förstod föräldrarna, förstås. En gång kräktes han jättemycket inne på en pizzeria. En kompis förälder körde hem honom. Hans egna föräldrar frågade vad han hade druckit.

– Jag sa att jag hade ätit några kakor som smakade konstigt. Men de fattade ju.

Daniel var då i 14-årsåldern. I samma veva testade han cannabis. Det var en kompis bror som hade odlat själv. Ganska snart hade han testat de flesta droger. Och ja, de fick honom att må bättre. De fyllde det där tomrummet han hade inuti. Till att börja med.

Men det var dyrt med droger. Studiebidraget på 950 kronor i månaden räckte inte långt. Ganska tidigt började Daniel därför att langa. Först i liten skala, sedan i större skala och för större pengar.

– När jag var 15, 16 år kommer jag ihåg att jag kunde gå runt med 10 000 kronor i fickan.

Han ljög om hur han hade fått tag på pengarna, när hans mamma vid ett tillfälle hittade 4000 kronor i en låda i hans rum.

Daniel hade ingenting emot att langa droger. Det var en del av det kriminella liv som gav honom kickar. Det liv som också innefattade inbrott, misshandel och försäljning av vapen och stöldgods.

– Jag började slåss ganska tidigt. Kom hem med blodiga kläder. Mina föräldrar blev ju oroliga, så klart. De blev arga också. Men jag brydde mig inte om vad de sa.

Allting eskalerade. Daniel berättar om situationer senare i livet. De handlar om sådant som vapenhandel, ett försök att starta en kriminell gruppering i Göteborg och om hur han beväpnade sig och hotade människor. Många gånger hade det hela kunnat sluta i katastrof, för honom själv eller andra människor.

– Det blir lite som i en film, men det är så det funkar.

Daniel såg sin livsföring som en sorts affärsverksamhet som han ville skulle växa. Han kunde tjäna stora pengar snabbt. Som när han kom hem efter en period på behandlingshem en gång.

– Jag började med att sälja hasch som jag hade tagit på krita. Jag gick från noll till 125 000 kronor på 20 dagar.

Daniel berättar att han i slutet av sin ”karriär” beställde större delen av drogerna han sålde från en kontakt i Malmö och fick dem levererade via posten.

Den där sköna känslan av att må bra av drogerna hade försvunnit försvunnit för längesedan och ersatts av ångest och en ständig jakt på droger. Många gånger mådde han riktigt dåligt och slets mellan sina två inre röster: den som sa åt honom att sluta med droger och den som sa att han tålde lite till. Den sistnämnda rösten vann, gång på gång.

– Man lever lite i en illusion som drogmissbrukare och kriminell. Men det slutar alltid med fängelse, institution eller död.

Det som fick honom att stanna upp och reflektera var när hans dåvarande flickvän blev gravid för sju år sedan.

– Då mådde jag så dåligt. Jag knarkade kopiöst mycket.

Han kontaktade socialtjänsten i Grästorp, där han bodde då, och började för första gången med det så kallade tolvstegsprogrammet, ett program för att avbryta missbruk av olika slag. Han gick på möten, men fortsatte att använda droger. Det som hjälpte denna gång, åtminstone tillfälligt, var en period på behandlingshem.

– En vecka efter att jag kom ut från behandlingshemmet föddes min första son.

Daniel var drogfri när han blev pappa. Men efter ett par månader började han använda droger igen. Han hade dock perioder av drogfrihet och lyckades starta och driva ett företag i fitnessbranschen under tiden. Ett och ett halvt år efter det första barnets födelse fick Daniel och den dåvarande flickvän en son till. Men Daniel fortsatte att må dåligt och fortsatte att missbruka i perioder.

– Jag kunde inte sluta. Jag hade ingen sinnesro alls.

Han försökte ta ansvar och att inte låta barnen märka av missbruket. Han har inte velat försätta dem i fara.

Men det har inte alltid lyckats.

– En gång körde jag dem till dagis och när jag kom fram kunde jag inte komma ihåg hur jag hade tagit mig dit.

Daniel hade då tagit en rad mediciner som han hade fått på recept, men också preparat som han hade köpt på svarta marknaden.

– Jag kunde lika gärna ha kvaddat bilen, med mina barn. Det har jag mått väldigt dåligt över.

Han förstår också att det måste ha märkts på honom att han var påverkad av något. Personalen på förskolan frågade hur han mådde och han snäste av dem.

Händelsen ledde till en orosanmälan till socialtjänsten.

Trots att han har misslyckats med det gång på gång menar Daniel att han ända sedan barnen föddes har försökt sluta med droger. Och idag är han faktiskt drogfri sedan snart två och ett halvt år tillbaka. Det som hjälpte honom var tolvstegsprogrammet, men i en annan grupp än den första han prövade. Han upplever också att han vid det andra försöket med tolvstegsprogrammet verkligen ville sluta missbruka på ett annat sätt än den första gången han prövade den behandlingen.

– Man brukar säga att hjärta och hjärna måste samverka.

FAKTA: Tolvstegsprogrammet

Tolvstegsprogrammets mål är helnykterhet eller att bli helt drogfri. Beroendet betraktas som..

FAKTA: Tolvstegsprogrammet

Tolvstegsprogrammets mål är helnykterhet eller att bli helt drogfri. Beroendet betraktas som en sjukdom och ett syfte med programmet är att patienterna ska komma till insikt om beroendets negativa konsekvenser. Det är ett självhjälpsprogram i olika steg, där deltagarna vanligtvis träffas i grupp.

Källa: Socialstyrelsen

Via tolvstegsprogrammet får man kontakt med en så kallad sponsor, en stödperson som själv genomgått programmet. Att själv bli sponsor är också en del i programmet. Det ingår i steg tolv, som handlar om att sprida budskapet och hjälpa andra. Dit har också Daniel själv nu nått.

– Jag har sponsrat runt 25 personer.

En del i tolvstegsprogrammet handlar om att överlämna sig till ”en högre makt”, men enligt förespråkarna behöver denna inte vara religiöst anknuten.

– Många har sin egen tro på en högre makt. Många ser själva tolvstegsprogrammet som den högre makten. Jag personligen tror på något högre, som universum. Jag tror att det finns någon sorts kraft, något högre än vi människor, säger Daniel.

För honom har tillvägagångssättet i tolvstegsprogrammet i alla fall varit det enda som fungerat så här långt.

– Jag vet inte varför. Jag vet bara att det fungerar. Jag har rensat ut i mitt känsloliv och kan hantera känslor på ett annat sätt än förut.

Daniel är nu engagerad i två tolvstegsgrupper i både Falköping och Lidköping, liksom i en lokal Skaraborgsförening för Kris – Kriminellas revansch i samhället.

Han föreläser också om droger och kriminalitet, med syftet att ge hopp.

– Jag vill sprida budskapet om att det går att få ett normalt liv trots en sån bakgrund som jag har. Jag är jättetacksam över att jag sitter här i dag. Så länge jag gör det jag behöver göra kommer jag att kunna hålla mig drogfri. Jag kan vara en normal person.

FAKTA: Daniel Sundvall

Ålder: 32 år.

Bor: I Falköping.

Familj: Mina två barn, styvdotter och sambo.

S..

FAKTA: Daniel Sundvall

Ålder: 32 år.

Bor: I Falköping.

Familj: Mina två barn, styvdotter och sambo.

Sysselsättning: VD för Fitness Shopen i Lidköping. Sponsor i tolvstegsprogrammet, styrelsemedlem i Kris Skaraborg. Föreläser också om droger och kriminalitet.

Framtidsdrömmar: Att jag ska få ett bra och kärleksfullt liv. Jag har inte behov av en massa pengar, utan av att må känslomässigt bra och klara av att hjälpa andra.