Jag tänker fula tankar om mina medmänniskor. Jag går igång på grejer utan att alltid veta om de stämmer. Jag blir uppfylld av harm över saker som bekräftar mina egna rädslor. Jag tänker inte alltid först: Var kommer det här ifrån? Vilken är källan? Är det sant – eller ens sannolikt?

Min första reaktion är, precis som säkert din, ofta känslostyrd, men när hjärtat har fått sitt är det dags att koppla på hjärnan och försöka komma fram till något vettigt. Och magen förstås, magkänslan – den där som gnager lite när något inte riktigt verkar stämma. Den som får mig att tänka både en och två gånger innan jag pratar eller delar ett inlägg på sociala medier.

Antimuslimska krafter utnyttjade nyligen nyheten att julbelysningen är hotad på några orter. Nyheten förvrängdes och det påstods att det berodde på att man inte ville stöta sig med muslimer, när anledningen i själva verket var att Trafikverket inte ansåg att stolparna skulle hålla för ljusslingornas tyngd.

Även om det nu ser ljusare ut för julljusen, var det länge oklart hur det skulle gå – det vi däremot visste helt säkert var att det inte på något sätt hade med muslimer att göra. Trots detta obestridliga faktum blev den falska nyheten mumma för högerextrema intressen och fick en enorm spridning – inte bara i Sverige – tack vare brist på, eller rent ointresse av, kritiskt tänkande.

Källkritik tar tid, betydligt mer tid än att klicka på dela-knappen, och framför allt kan den ställa läsarens bild av både världen och sig själv på ända. Vem är man om man inte är den man tror eller vill vara, om den trygga och invanda självbilden rubbas? Och hur många gillningar får man genom att skylla på Trafikverket jämfört med att skylla på muslimerna?

Precis det här exemplet används av Viralgranskaren (som 2014 fick Stora Journalistpriset för sitt arbete med att avslöja falsarier och göra nätanvändarna mer kunniga i just källkritiskt tänkande) som ett skräckexempel på hur lätt det är att gå i fällan och okritiskt sprida rena lögner utan att ta vägen via vare sig hjärnan eller magen. Viralgranskarens video fick stor uppmärksamhet när den lades ut förra veckan, och är både tankeväckande och pedagogisk.

Både Försvarsmakten och skolan jobbar hårt med att öka medborgarnas kunskaper i källkritik. Ändå delas falska nyheter, som den om julbelysningen i Hestra i Gislaveds kommun, med organisk kraft. Källkritik är självklart en del av totalförsvaret, inte bara vårt eget personliga försvar mot dumhet och okunskap – men den är också så bristfällig att det behövs kampanjer för att vi ens ska förstå hur viktig den är.

Ordboken Oxford Dictionaries har, när 2016 går mot sitt slut, utnämnt ordet post-truth, alltså efter-sanning, till årets ord. Ordet har använts sedan början av 90-talet, men har just i år fått sitt stora genomslag eftersom 2016 anses vara året då det blev uppenbart att den politiska opinionen styrs mindre av objektiva fakta än av känslor och egna redan fasta övertygelser.

Lögnaren blir kung och ju grövre lögnen är och ju större lögnarens självförtroende är, desto djupare fäste och vidare spridning får lögnen. ”Begreppet post-truth har rönt mark i takt med att sociala medier har blivit en allt populärare nyhetskälla och att kritiken mot fakta presenterad av traditionella medier har ökat”, säger Casper Grathwohl, chef för Oxford Dictionaries till SVT.

Något att tänka på för oss som representerar de traditionella medierna, förstås. Dags att inte bara idka källkritik, utan också självkritik.

Något slags självkritik har även Google ägnat sig åt och där vill man nu hjälpa till med källkritiken i detta post-truth-samhälle, eller rättare sagt med att sortera bort fejkade nyheter till förmån för de faktabaserade. Med hjälp av avancerad teknik ska man identifiera vad som kännetecknar det påhittade och styra bort det från sökresultaten. Även Facebook vill dra sitt strå till stacken genom att bland annat underlätta för användarna att anmäla falska nyheter.

Både Google och Facebook fick skarp kritik efter det amerikanska presidentvalet för att genom flödet av falska nyheter ha påverkat utgången. Förklaringen till Trumps seger är förstås betydligt mer komplex än så. Men ändå, kritiken för med sig något positivt: En större medvetenhet om hur bluffartiklar ser ut och hur snabbt de sprids.

Men - spelar det någon roll om det är rätt och riktigt det som sägs eller skrivs? Är det inte viktigare att det engagerar? 

Jag är övertygad om att människan är kapabel att hysa fler än en tanke samtidigt, fler än en känsla. Vi är komplicerade och i mångt och mycket obegripliga varelser. Men också rationella. Man får bara kamma till sig lite och fundera över vad man släpper ut. Vad man delar, och hur. Självklart spelar det roll.

Googles beslut är intressant och vällovligt på sitt sätt, men det innebär trots allt att läsaren återigen sitter i jättens knä. Vad händer om någon bestämmer sig för att ändra algoritmerna för det som styr ditt flöde? Eller när den som har intresse av att sprida falska nyheter lär sig vilka parametrar som gör att just de nyheterna sorteras bort? Och hur blir följderna om någon med särintressen – ekonomiska, politiska, religiösa – får makten över ditt sökresultat?

Svaret kan bara bli ett: Du själv är fortfarande ditt bästa skydd mot faktoider, desinformation och lögner och det är du som måste ta ansvar för vad du säger och för vad du delar.

Oavsett om det handlar om julbelysning i Hestra eller om det amerikanska presidentvalet.