En snabb googling visar att det finns fler bilkyrkogårdar i Sverige. Myndigheter kallar dem inte sällan för skamfläckar, möjligen en miljöfara, medan andra ser dem som kulturminnen. Platser där övergivna bilvrak har blivit en del av naturen väcker vår fantasi.

En av dessa bilkyrkogårdar finns utanför Ryd i Tingsryds kommun. På Kyrkö mosse har cirka 150 gamla bilar, de flesta från 40- och 50-talet, parkerats ute i skogen. De har långsamt ätits upp av rost och med åren blivit ett med skogen och miljön.

Under många år ville byråkraterna forsla bort bilarna för att sanera marken. Andra ville bevara platsen precis som den är. Efter en lång debatt har platsen fredats i 50 år och den har blivit ett populärt utflyktsmål.

Myndigheterna har kallat det en miljöfara, men med tiden har bilkyrkogården blivit ett populärt utflyktsmål.
Foto: Kerstin Bengtsson/Votum förlag

Det är en poetisk bild av förgänglighet. Å ena sidan: våra moderna bilar, teknikens under, skinande statusobjekt i en tid när konsumtion upphöjs till livets mening. Å andra sidan: naturen, obeveklig, som långsamt, långsamt går segrande ur kampen.

Många fotografer har lockats till bilkyrkogårdarnas speciella miljöer, på så vis är Kerstin Bengtsson inte unik. Det som gör hennes bok "Åkes värld" intressant är att hon har följt bilkyrkogården på Kyrkö mosse under en längre tid.

Hennes föräldrahem finns i Ryd och hon har återvänt till platsen för att fotografera under flera årtionden. Hon har ställt ut sina bilder ett flertal gånger och på så vis har bilkyrkogården följt henne genom livet.

Annons

Bilderna skildrar platsen från 1985 till nutid, både i svartvitt och färg. Ibland har hon använt en teknik där bilden är bruntonad och delar av motivet handkolorerade. Kerstin Bengtsson fångar bilkyrkogårdens suggestiva atmosfär och skildrar ett stilla lugn som vilar över platsen. Det är nästan spöklikt, som om efter en fasansfull katastrof.

Fotografen Kerstin Bengtsson har skildrat bilkyrkogården i Ryd sedan 80-talet.
Foto: Votum förlag

Bilderna är utmärkta, men - fotografen får ursäkta - mest fascinerande är berättelsen om Åke Danielsson eller "Åke på myren". Bilkyrkogården är ingenting annat än hans livsverk.

Det finns någon som honom på alla orter: ett "original" eller en särling, någon som inte passar in i mallen utan går sin egen väg. I Kerstin Bengtssons bok får vi en aning om vem Åke på myren faktiskt var.

Åke Danielsson, eller Åke på myren som han också kallades, var en man som gick sina egna vägar.
Foto: Kerstin Bengtsson/Votum förlag

Åke Danielsson föddes 1914 som son till en skogs- och stenarbetare. Han gick endast fem år i skola innan han började arbeta som dräng. Det var ett slitigt liv med en ledig söndag varje månad. Åke och de andra drängarna sov i stallet med hästarna.

Han ville reda sig själv och köpte 1935, 21 år gammal, en torvmosse på Kyrkön utanför Ryd. Han livnärde sig under många år på att bryta torven som lantbrukarna använde som strö hos djuren.

Han byggde en bostad och en egen räls för att frakta torven till vägen. När bönderna på 40-talet började använda sågspån som strö blev Åke Danielsson plötsligt tvungen att byta bana. Som en sann entreprenör tog han om hand om uttjänta bilar och annan skrot - allt som folk inte längre ville ha - för att sälja reservdelar.

Resterna av de gamla bilvraken blev stående på platsen, det var för besvärligt att flytta dem. De står där än idag.

Livet tärde på kroppen och sina sista år spenderade Åke Danielsson på Solängens servicehem. Kerstin Bengtsson besökte honom för att överlämna några bilder av hans bilar. I hans rum på servicehemmet fanns inga privata ägodelar. Efter en livstids samlande hade han ingenting att ta med sig.

Hon lyckades fotografera den blyge mannen som annars var högst ovillig att möta någon annans blick, ens för en kort stund. Åke Danielsson var uppenbarligen en man med stor integritet. Det gick bra att ta en bild av honom - men bara en. Det är bilden som pryder omslaget till "Åkes värld".

Under flera årtionden har bilarna stått på platsen. Med tiden har de blivit ett med naturen.
Foto: Kerstin Bengtsson/Votum förlag

Precis som det finns ett vemod i bilderna av de sönderrostade bilarna, finns det också något sorgligt i berättelsen om "Åke på myren". Dels för att den skildrar en outsider som levde långt från mänsklig gemenskap, dels för att vi vet väldigt lite om vad han egentligen tänkte och kände.

Åke Danielsson skapade i alla fall något betydelsefullt, en vacker och säregen plats.

På sätt och vis är boken om bilkyrkogården en seger och en revansch för Åke på myren. Han må ha varit en ensam kuf, men han skapade på egen hand vad som idag är Tingsryds största turistattraktion.


Om boken

"Åkes värld: Bilkyrkogården"

av Kerstin Bengtsson

Votum förlag

Om boken

"Åkes värld: Bilkyrkogården"

av Kerstin Bengtsson

Votum förlag