Det är full fart i huset i Lidköping när SkLT-sporten möter Sofia Berndtsson. Två små tvillingtjejer som inte ens är ett år gamla är närvarande under hela intervjun. De skrattar, gråter, leker och är fulla av liv, som barn i den åldern är.

Den 19 april förra året åkte Skövde HF ut mot H65 Höör i kvartsfinal. På planen fanns då Sofia Berndtsson, 30, och vad hon inte visste då var att hon var gravid med två enäggstvillingar, vilket tvingade henne att lägga handbollen åt sidan. Lite mer än ett år senare var hon tillbaka på handbollsplanen igen för att fortsätta sin elitkarriär i Skara HF.

– Graviditeten var väldigt jobbig och det blev extra kämpigt i och med att det var tvillingar. Jag var sängliggande de första tre månaderna, säger Sofia Berndtsson.

"Ganska bökigt"

Några månader efter att Sofia blev gravid flyttade hon och pojkvännen Adam Peterson från Lidköping till Sofias hemstad, Göteborg. Där föddes tvillingarna Ellie och Vera.

– Efter ett tag märkte vi att det var ganska bökigt att bo i en lägenhet mitt i Göteborg när man har småbarn. Vi var mycket i Lidköping på vardagarna i början och fick hjälp med barnen av Adams föräldrar.

Till slut blev det en flytt tillbaka till Lidköping. Sofia, som inte hade haft en tanke på att återuppta handbollskarriären, började då tänka i andra banor.

– Det kändes verkligen som att allt föll på plats när vi flyttade tillbaka till Lidköping. När jag spelade i Skövde hade jag ju Magnus Frisk som tränare, och jag tycker väldigt mycket om honom. Jag tog kontakt med Magnus när det blev klart att han skulle ta över Skara HF och började så småningom att träna med laget.

Annons

Hur kändes det att vara ifrån handbollen så pass länge?

– Det var riktigt jobbigt, faktiskt, och jag kände hur mycket jag saknade det. Förra säsongen kopplade jag ner mig och följde nästan inte någon handboll alls eftersom jag kände att jag bara skulle sakna det mer och mer då.

Sofia Berndtsson lämnade Skövde HF 2017. Nu är hon tillbaka - i Skara HF.
Foto: Mattis Utterberg

Drygt tre månader efter förlossningen satte Sofia igång med träningen igen.

– Det blev som en drivkraft att kämpa för att kunna komma tillbaka till handbollen. Jag själv, och alla runt omkring, hade först inte en tanke på att jag skulle börja spela igen. Adam och jag tränade väldigt mycket tillsammans efter förlossningen och han peppade mig till att börja igen.

– Första tiden var tung, Jag sprang 2,5 kilometer och var verkligen helt död efter det. Det värkte i hela kroppen och pulsen var på max. Men kroppen svarade bra efter ett tag. Jag vägde 120 kilo när jag var gravid och har nu tappat 40 kilo. Det är en bit kvar till handbollsformen, såklart, men jag är en bra bit på väg.

"Var menat"

Trots att hon själv och många andra trodde att matchen mot Höör 2017 skulle bli hennes sista, är hon nu mer taggad än någonsin på att börja spela handboll igen.

– Jag har aldrig känt en sån här vilja att komma tillbaka innan och det ska bli så roligt verkligen. Det känns som att det var menat att jag skulle börja spela igen när allt föll på plats med familjen, flytten och Magnus Frisk. Skövde HF var aldrig något alternativ, utan Skara passade mig perfekt.

Det var tack vare flytten som Sofia kunde återuppta handbollskarriären.

– Hade vi bott kvar i Göteborg hade jag inte haft någon möjlighet att spela. Nu är både jag och Adam föräldralediga och dessutom hjälper Adams mamma till väldigt mycket med barnen. Det är så fantastiskt kul med tvillingar, det blir ju dubbel lycka, men också dubbelt så mycket jobb.

Handbollen kommer inte längre i första hand.
Foto: Mattis Utterberg

Skara HF har nu varit igång och tränat några veckor. Säsongen sätter igång den 14 september.

– Det är en bit kvar tills vi har spelat ihop oss ordentligt, såklart, men jag tycker att vi ska klara av att ta oss till slutspel denna säsong. Jag vill egentligen sikta högre, för att vi har en riktigt bra trupp med många rutinerade spelare.

Hur känns det i kroppen nu då?

– Det är klart att jag vill vara i lika bra form som jag var när jag slutade spela, men där är jag inte riktigt ännu. Det handlar mycket om att få tillbaka tajmingen och allt sånt där. Försvarsmässigt känns det ganska bra, jag har spelat med Caroline Friberg som trea ganska mycket under försäsongen och vi fungerar verkligen bra ihop. Vi är två spelare som är stora och som är treor från grunden.

Hur länge handbollskarriären kommer att pågå är oklart.

– Handbollen kommer ju inte i första hand längre utan barnen betyder ju allt för en, så vi får se lite hur det blir framöver. Nu ska jag i alla fall satsa och för tillfället går livspusslet ihop tack vare Adam och hans mamma. Jag har även läst två år till lärare och har två år kvar, så det ska jag återuppta någon gång i framtiden också, men nu är det bara fokus på den kommande säsongen.