Angelie von Essen tog tillfället att hälsa på familjen och tävla på ”hemmaplan” när det vankades stortävlingar i Jönköping och Elmia. Uppvuxen på gården Tunabo utanför Jönköping for hon och tvillingsystern Emelie runt som tättingar i stallet för jämnan.

Profilen: Angelie von Essen

Namn: Angelie von Essen.

Ålder: 38 år i november.

Bor: Arclid Farm utanför Manchester..

Profilen: Angelie von Essen

Namn: Angelie von Essen.

Ålder: 38 år i november.

Bor: Arclid Farm utanför Manchester.

Familj: Sambo James Davenport.

Intressen: Förutom hästarna… gillar att läsa mycket.

Dold talang: Jättebra på att baka.

Aktuell: Hemma och tävlar på Elmia Scandinavian Horse Show.

Smeknamn: Kallas för Hallon av alla från kompisar till landslagsledning. ”Som riktigt liten tyckte pappa jag var lik en politiker, Hallonborg eller berg: Skallig och ja, väl rund. I England finns det de som tror jag heter Hallon”.

— När vi var små var det vår storasyster Linda som red och tävlade och hon var duktig. Vi småsystrar lattjade mest runt och gjorde galna saker. Att vi överlevde, skrattar hon och berättar om vilda galopper och den där gången de spände för en kärra på en icke inkörd ponny, säger hon.

— Som tur var hann vi inte hoppa i. Den for i väg och rev ned allt som kom i vägen; staketen föll och syrrans fina hästar kom lösa, ja jösses.

Skolad i Holland

Mamma Ebba von Essen, själv ryttare på svår nivå och tränare, upptäckte snart inte bara bus utan även talang hos småsystrarna. Och när en speciell ponny hamnade hos systrarna i 12-årsåldern blev lekandet till gediget intresse. Sedan dess har det aldrig varit någon tvekan om vad Angelie skulle syssla med.

— Det var då det började, med Ronja Rocket. Det blev mer på riktigt med tävlande och träning.

Som 15-åring började hon träna för Rolf-Göran Bengtsson.

— Mamma var bra där, ”ska det nu tränas ska det göras för den bäste”.

Det blev jobb på loven hos Rolf-Göran och efter gymnasiet började hon direkt hos honom.

— Jag läste media, men det var bara ett svepskäl, det var ju hästar jag skulle syssla med.

Hon följde med Rolf-Göran till Holland och stall Jan Tops under ett år.

Annons

— Jag gjorde allt. Mockade, fodrade, servade Rolf-Göran och red allt finare hästar. Det var en bra skola. Där lärde jag mig hur det ska kännas när man sitter till häst. Oerhört viktigt för att veta vad man strävar efter.

Hårt jobb

Efter ett år i Holland började hon jobba som beridare hos Stall Lagerfelt, ett handelsstall i Skåne. Det blev tio år där Angelie red alla tävlingshästar, fick möjlighet att tävla internationellt och även representera Sverige i nationshoppningar. Hon började göra sig ett namn. I Linköping, på en hästtävling, sprang hon på en engelsk hoppryttare på besök.

— Då träffade jag James och ja, vi har varit ett par sedan dess.

Efter ett par år i Sverige flyttade paret till England och James Davenports hemtrakter i Manchester. De hyrde in sig och började sin verksamhet med att träna och ta fram hästar ihop med James föräldrar som har uppfödning. Sedan sex år driver de det vidare från sin egna gård, Arclid Farm.

Mycket och hårt jobb, men i dag har de ett 20-tal tävlingshästar i gång på hög nivå och totalt i verksamheten handlar det om över 100 hästar. I takt med att framgångarna ökat går hästbussen numer mot Europa och de stora internationella tävlingarna varje helg.

— Vi hade en ledig helg för ett tag sedan, men före det… Minns knappt.

Allt i ett

Att det skulle vara en tung och slitig tillvaro håller hon inte med om.

— Nej. Jag gör det roligaste som finns på arbetstid och då är det inte slitigt. Det är hobby, arbete, fritid, allt i ett. Jag är så 200 procent nöjd, glad och tacksam över detta. Jag älskar hästar, deras beteende… allt.

Hon ser inte sig själv som extra talangfull, men däremot med extrem vilja.

— Vill lära mig mer, ”grotta” ned mig i detaljer och prestigelöst fråga och ta reda på allt som kan göra jobbet med hästarna bättre.

Nästan hemma

På Elmia rider hon Newton Abbott, sin nu bästa häst, som har tränats här i Sverige av syster Emelie fram tills för ett år sedan. Hon har verksamhet här och systrarna samarbetar mycket.

I stallgångarna på Elmia blir det många glada återseenden av gamla bekanta och hon trivs, för det är väl hemmaplan?

— Ja, det känns som hemma, fast lite konstigt för snart ska jag åka hem till England igen, ha-ha.

Och sedan fortsätter det, närmast med tävlingar i Spanien.

— Det är lite ”cirkusliv” och det är det som är så skönt. Jag skulle aldrig fixa 8-5 jobb, det har aldrig passat mig. Nya folk, nya ställen, jag älskar det här.