Skövdebon Åke Andersson, 76, lider av lungsjukdomen kol. Han måste ständigt vara uppkopplat till en maskin som hjälper honom att syresätta kroppen. Mitt i lägenheten står maskinen och ger ifrån sig små suckande, pysande ljud.

En lång slang, som räcker runt hela lägenheten, förbinder Åke med apparaten. När han lämnar sin bostad har han en bärbar syresättningsmaskin som får plats i korgen på hans rollator. Maskinen har gjort stor skillnad i Åkes liv. Från att förr bara orkat gå några meter kan han idag gå en kilometer. Åke säger att det är bra för lungorna att röra på sig när man har kol.

Han brukar åka till Skaraborgs sjukhus och gå längs de långa korridorerna där det är plant och fint. Då kan det bli uppemot 25 000 steg per pass och han har blivit ett känt ansikte på sjukhuset.

– Folk jag möter hejar och undrar hur jag mår och jag säger att det är rätt bra.

Förra veckan råkade han ut för något obehagligt. Han hade varit på sjukhuset och gått sin runda och skulle ta bussen hem till Storegårdsvägen.

– Bussen stannade en halv meter från hållplatsen. Jag hade inte en chans att komma på eftersom rollatorn måste lyftas så högt. Med syrgasmaskinen i blir det rätt tungt, säger Åke.

Det löste sig genom att några passagerare erbjöd sin hjälp.

När det var dags att kliva av stannade bussen återigen en bit från hållplatsen vilket innebär att det blir en större höjdskillnad mellan bussen och gatan än om den stannat intill.

Annons

– Några passagerare ville hjälpa till. Då blev jag förbannad och sa att det är väl för fan busschaufförens jobb att hjälpa till, men personen ifråga reagerade inte utan satt kvar på sin plats.

För att komma ut vände han rollatorn för att backa genom dörren. Han satte först ner vänster fot i gatan och tänkte sedan sätta högerfoten på trottoaren.

– Jag hann aldrig. Busschauffören började slå med dörrarna gissningsvis tio, femton gånger så att det slog i både mig och rollatorn. Hade jag tappat taget där så hade jag ramlat baklänges och slagit mig ordentligt.

En resenär grep in och sa åt chauffören att öppna dörren. Åke lyckades trassla sig ut och upp på trottoaren. När chauffören kom ut påpekade Åke att det måste väl vara dennes jobb att hjälpa resenärer, men ska då ha fått svaret att så är det inte alls.

Så vitt Åke har läst så har Västtrafik i olika sammanhang hävdat att chaufförerna ska vara vänliga och trevliga mot resenärerna.

–  Jag åker buss ofta och de allra flesta chaufförer är vänliga och hjälpsamma, men den här nekade totalt.

Efter händelsen begav sig Åke till polisstationen där han gjorde en anmälan. Vänster axel fick sig en rejäl smäll av dörren.

– Det gör ont än, säger Åke och tar sig på det ömma området.

Han berättar också om ett annat tillfälle när han satt på bussen som stannade i Södra Ryd. Det var mitt i vintern. Där satt en dam i rullstol som skulle med.

– Chauffören gick ut och petade på rampen som förmodligen frusit fast lite. Han fick inte upp den och damen ombads att invänta nästa buss. Det borde finnas en krok som skulle underlätta att fälla ut rampen, tycker Åke.

Ulf Svensson, leveransansvarig på Nobina i Skaraborg, säger att det är svårt att uttala sig om en specifik händelse och just den här känner han inte till men han lovar att kolla med sina gruppchefer.

– Alla händelser av det här slaget behandlar vi och åtgärdar. I vissa fall har vi gjort fel. Då måste vi göra rätt och stämmer den här berättelsen låter det inte alls bra.

Ulf Svensson vet inte exakt vad regelverket säger - om busschaufförer ska hjälpa till eller inte.

– För det mesta brukar de hjälpa till, det är sällan några problem. Det som är viktigt är hur vi bemöter våra kunder och jag kan bara beklaga det bemötandet Åke fick. Det är väldigt tråkigt att höra.

Nu har det också framkommit uppgifter om att det inte gick att sänka bussen. Felet är inrapporterat och åtgärdat enligt Nobinas kommunikatör Vicki Maier.

Västtrafik ansvara för kollektivtrafiken i Västra Götaland och Nobina är det företag som sköter busstrafiken på uppdrag av Västtrafik.