Petter Askergren, känd som rapparen Petter, inledde psykiatriveckan i Ållebergsgymnasiets foajé på måndagskvällen.

Han berättade om sin väg för att bli en hyllad artist.

Men det blev mindre av tips för scen-wannabees, och mer en berättelse om en kille som var långt ifrån att leva upp till föräldrarnas dröm om en akademisk karriär.

Petter beskrev hur han som förstaklassare hade svårt att lära sig läsa och skriva. Han hamnade hos specialpedagoger och talpedagoger.

— Jag ville ju vara som alla andra, men förstod att jag var speciell, berättade han för den stora publik som kommit för att lyssna.

Han saknade de andras tålamod. "Jag orkade fram till lunch" berättade han.

Annons

— Skolgången är som en hockeyplan, är man inte med i matchen hamnar man på avbytarbänken. Och då är det lätt hänt att man väljer att lämnar lokalen, sa Petter.

Trygg i rappen

Han blandade episoder från barndom och tonår. Det var hans flera år äldre bror som öppnade dörren till funk och hiphop när hans spelade en låt med Grandmaster Flash på kassettmaskinen.

— Jag hittade en subkultur som passade mig. Jag funkade inte i gymnasiet, men hittade en trygghet i hiphop och rap.

Han försök att rappa på engelska gick uselt, han räddades av dåliga ljudanläggningar på ungdomsgårdarna. Det var under en resa till England han började skriva på svenska, och han hittade strofer i den klassiska litteraturen som han vävde in i låtarna.

1998 slog Petter igenom med albumet Mitt sjätte sinne.

I en intervju med tidningen Café berättade Petter att han som vuxen fick diagnosen adhd.

Men han hade redan innan det lärt sig att hantera sin tillvaro.

— Mitt liv är extremt strukturerat, jag skriver listor på vad som ska göras, och lägger kläder i en viss ordning så de är klara att ta på nästa dag.

Unik förmåga

Han ser nu sin diagnos som en unik förmåga.

— Det är en resurs när jag kan kanalisera energin in i mitt arbete. Då blir jag extremt engagerad i jobbet.