Nyligen gick justitieminister Morgan Johansson (S) tillsammans med övriga januaripartiers talespersoner ut och meddelade att en utredning om fri hyressättning ska tillsättas. Före valet 2022 kan riksdagen ta ställning till en proposition, tror regeringen.

I det enkelriktade sammelsurium som är Sverige låter det som att världen som vi känner den rämnar. "Marknadshyror är socialdemokratiskt självskadebeteende", skrev S-tidningen Arbetets politiske redaktör Martin Klepke (27/4).

I Sverige är subventionerade hyresrätter lika naturligt som allemansrätten. Det kan man inte bara ändra på, väl? Sedan andra världskriget har svenskarna levt sina liv i skuggan av lögnen att bostäder är till för vem som helst. Det är de nämligen inte.

I Sverige står en miljon människor i bostadskö. Unga och invandrare med korta kötider står utanför all form av lagligt och billigt boende. Andrahandshyror är dubbelt så höga som för förstahandskontrakt. Med flera skärpta krav för bostadsköp är fler än dessa grupper utestängda även från marknaden för ägda bostäder i 20 av Sveriges största städer.

Kvar återstår de ljusskygga metoderna. Enligt en uppskattning är marknaden för svarta kontrakt värd över en miljard kronor bara i Stockholm – och kan kopplas till åtminstone fem mord som ägde rum 2014.

Frågan är dock varför det blir sådan uppståndelse över den nya utredningen. Mindre än en procent av bostadsbeståndet består av nyproduktion. Och direktiven anger ”gängse förhandlingar” alternativt ”en tariff grundad på jämförbara nybyggda objekt” som de sätt marknaden ska sätta hyran.

I klartext lär det korporativistiska Hyresgästföreningen (HGF), som har monopol på alla förhandlingar, få sätta hyran. För hur ska en tariff etableras när det inte finns någon fri marknad att prissätta jämförbara objekt på? Oavsett vad kommer regeringen med ytterligare bestämmelser för en minimal del av marknaden. Knappast en avreglering.

Det är synd. För vad gör den som inte får ta betalt för det fulla värde som en bostad betyder? Ett sätt för hyresvärdar att behålla sin lönsamhet är att omvandla till bostadsrätt. På senare tid har dock något annat vuxit fram.

I Stockholm rapporteras mellan en fjärdedel och en tredjedel av hyresbeståndet vara produkter av så kallad ”renovräkning”, alltså att hyresvärdar genom omfattande renovering kan motivera kraftigt höjda hyror vilket knuffar ut befintliga hyresgäster.

Den tomma lägenheten hyrs ut till mellanhänder för två-tre gånger pengarna, vilket har lett till ”en miljardindustri” som ”växer lavinartat” enligt en färsk kartläggning som tidningen Hem&Hyra rapporterat om (1/4).

Det här är ett mycket tydligt exempel på hur en idé från krigets 1942 inte fungerar i fredens 2020-tal. Regleringen försämrar för alla, vilket gör att några försöker ta sig runt lagen. Lagstiftning som skapar stora negativa oavsiktliga konsekvenser är definitionen på undermålig politik. Det finns fler exempel på vad en förlegad bostadspolitik orsakar.

Nättidsskriften Smedjan har i en granskning (16/3) visat att den tilltänkta allmännyttan blivit till ett särintresse. Hyresgästföreningen (HGF) är ett utskott på Socialdemokraternas vildvuxna träd. HGF vill ha mer S-politik – framförallt lägre hyror bortom marknadens klor – och vägrar alla som tycker annorlunda att ta deras plats vid köttgrytan.

Lagstiftningen tvingar nämligen även icke-anslutna att via hyran betala en avgift till HGF för att sköta alla hyresförhandlingar, vilket ger den lagligt skydd att inkassera bortåt 200 miljoner kronor, en fjärdedel av årsbudgeten, per år.

Den som vill bestrida detta eller förhandla sin egen hyra måste i praktiken gå med i HGF för att kunna driva ärendet i Hyresnämnden – vars ledamöter även tillsätts av HGF. Det är fel. Lagstiftning ska inte gynna enskilda organisationer eller företag.

Många politiker och organisationer, HGF inkluderat, pratar om en politik för att ge fler chansen att bo billigt. Det är uppenbart att nuvarande regler misslyckas med detta mål. Att samma personer blundar för detta kostar samhället stora belopp i form av lägre tillväxt, felutnyttjat bostadsbestånd och kriminalitet.

Liberalerna och Centerpartiet borde hjälpa sossarna att uppdatera sin hemsida, inte släppa igenom dålig politik.