Året är 1993 och Per-Uno "Putte" Fransson är tillbaka i Tidaholm efter tio månader på häktet. Han har än en gång dömts för grovt narkotikabrott och ska komma att sitta på inrättningen i drygt två år. Därefter är tanken att han ska börja ett nytt liv. Han är 44 år, har precis fått sitt första barnbarn och vill inget hellre än att få rätsida på allt som de senaste åren gått snett.