Rebecka gör debut i V75
Första V75-loppet. Det blir det för både Rebecka Persson och hästen Kiara Queen vid dagens tävlingar på Axevalla. Foto: Stefan Albertsson
Trav. För tolv år sedan tipsade mamma Eva dottern om en prova-på-dag i stallet. Rebecka Persson kunde ingenting om hästar, men åkte dit – och fastnade direkt. Nu debuterar 21-åringen som kusk i travets finrum, V75, hemma på Axevalla. "Det är en dröm som går i uppfyllelse", säger hon.
Vi träffar henne dagen före på flera sätt. Lugnet före stormen skulle man kunna säga. Det är en strålande höstdag, klarblå himmel, vindstilla och en värmande sol. Annat väder är att vänta i dag. Rebecka Persson står på den tomma parkeringen, som i dag kommer att fyllas av besökare. I dag riktar hela Travsverige sina blickar mot Axevalla.
Exakt klockan 16.00 går starten i den femte V75-avdelningen, som är ett sto- och lärlingslopp. Bland kuskarna finns välkända namn som Anders Svanstedt, Johan Untersteiner och Peter Ingves. Och bakom nummer nio Kiara Queen sitter Rebecka Persson upp. Det blir första gången hon är med i sådana här stora sammanhang.
– Det ska bli spännande. Jag har gått och väntat på att den här chansen ska dyka upp. För att tävla på V75 måste man ha kört 100 lopp och det passerade jag för några månader sedan. Det känns extra kul att det är på hemmaplan, jag lär få en stor hejarklack. Än är jag inte nervös, men när jag väl hoppat upp i vagnen kommer det nog kännas lite i magen, säger Rebecka.
Hästen tillhör Uddetorps travgymnasium och det är helt unikt att en skolhäst startar på V75. Det har bara hänt någon enstaka gång tidigare. Förutom släkt och vänner kommer flera av Uddetorps travelever att finnas på publikplats. Rebecka gick själv på Katedralskolan och fick efter studenten för två och ett halvt år sedan jobb som ansvarig för travskolan på Axevalla, ett stort ansvar för en så ung tjej.
Det är på travskolan hon har lärt sig allt om sporten. Hon gick tidigt utbildningar, började som hjälpledare på Axevallas egna kurser och är i dag diplomerad travskolinstruktör. De första åren blev det mycket ponnytrav. Största meriten är segern i Lilla Elitloppet 2003. Som 18-åring körde hon sitt första lopp. Det senaste åren har det lossnat rejält och hon har fått allt fler styrningar.
De som känner Rebecka säger att hon är väldigt målinriktad. Bestämmer hon sig verkligen för något så ska det mycket till för att hon inte ska lyckas med det. Hon hatar att förlora, även om hon har blivit bättre på att hantera sina känslor efter en motgång. Som tjej i en mansdominerad bransch krävs det skinn på näsan och vassa armbågar för att slå sig fram.
– Det är tufft, inget snack om det. Det häftiga med travet är att alla tävlar på lika villkor. Det kommer fler och fler tjejer underifrån och det ska bli intressant att se hur sporten ser ut om tio år, om det är tjejerna som dominerar?
Många av dagens lärlingar har föräldrar som är aktiva. Så var det aldrig varit för Rebecka. Den ende i hennes släkt som är involverad är pappa Göran som är delägare i några hästar. Ett stort stöd har Rebecka haft i Mia Karlsson och Stefan Pettersson, ägarna till G.H.Nemo.
– De har stöttat mig i allt jag gjort och det är mycket tack vare dem jag har kommit så här långt. Jag har varit med G.H.Nemo på nära håll och det har varit en häftig resa, att få se en sådan häst utvecklas till en superstjärna.
Jag har hört att du är en duktig golfspelare också. Du ångrar inte karriärvalet?
– He, he. Nej, det var självklart att satsa på travet. Som 14–15-åring var jag med på en elitsatsning på Billingens GK. Men till slut blev det för mycket att satsa för fullt på båda så jag var tvungen att välja bort golfen. Numera blir det inte så mycket golf. I år blev det fyra rundor varav en var en lagtävling där vi kom tvåa. Jag tror jag har 7 i handicap. En del tycker det var ett dumt val. Och det är klart såg man det här programmet ”Berg flyttar in” när hon var hos Jesper Parnevik så inser man att det fanns mer pengar att tjäna som golfproffs. Fast det kanske inte är för sent att återuppta den karriären i framtiden?
Vad är du gillar så mycket med travet?
– Hästarna och den goda gemenskapen, det är den som gör att man trivs och vill stanna kvar. Det är inte många som får jobba med sin hobby på det sättet som jag gör. Det är det jag lever för.
Blir det inte för mycket? Tröttnar du aldrig?
– Nej. Självklart har jag dåliga dagar som alla andra. Men jag blir lika glad varje gång jag kommer in i stallet.
Är det kusk eller tränare du vill vara framöver?
– Det vet jag inte. Det får vi se. På något vis kommer jag i alla fall hålla på med travsport, säger Rebecka Persson.
