Jennys viktblogg: Det var då det!
Nu har jag klarat av första delen av min viktresa. I fredags träffade jag min hälsocoach Beda för avstämning. Tillsammans gick vi igenom hur de här gångna tre månaderna har påverkat mitt liv.
De har ändrat mycket. Väldigt mycket.
Jag har gått från soffpotatis till vältränad – nåja – och jag har minskat nästan 17 kilo i vikt och 24 centimeter i midjan. Min syreupptagningsförmåga har ökat rejält och jag har blivit piggare och gladare.
Fast det kan bli bättre. Förstås. Kondition är färskvara. Tur då att jag känner suget efter att träna, att jag längtar till nästa gång jag får springa till gymmet och svettas.
Någon träningsnarkoman är jag nog inte än. Jag försummar inte hem och familj för att få mina endorfinkickar. Men det känns bra ändå. Särskilt som jag inte trodde att jag skulle kunna bli omvänd. Men ibland är motivationens kraft starkast.
Det lustiga är att jag nu inte alls kan förstå soffpotatisarna som resonerar precis som jag gjorde förut. ”Nej, jag hinner inte” eller ”Jag måste ta hand om barnen och kan inte träna” eller ”Jag har inte råd”. Nu inser jag att det inte alls handlar om varken tid eller pengar. Det handlar om vilja.
Man måste inte stå på gymmet och pumpa, det går utmärkt att luffa runt hemma i skogen eller i villakvarteret. Det är bara fantasin som sätter gränser.
Jag har nått mitt första delmål (som var minus 14 kilo). Nu har vi, coach Beda och jag, satt upp nästa mål: att jag behåller mina nya goda vanor och att jag går ner resterande dryga tre kilo för att nå min målvikt. Sedan ska jag fira på ett sätt som får mig att må toppen.
