Thomas Fogdö har hittat sin livsuppgift

"Ingenting är omöjligt, det omöjliga tar bara lite längre tid." Det meddelandet fick Thomas Fogdö av Gunde Svan när han låg på sjukhuset efter den tragiska skidolyckan den 7 februari 1995. – Då gillade jag inte alls budskapet men idag är jag oerhört tacksam för positiva idioter. Nu är jag inte längre världsbäst på slalom utan min livsuppgift har blivit att leta lösningar på det jag kan förändra, säger Thomas Fogdö.

Är det någon som vet hur snabbt livet kan förändras så är det Thomas Fogdö. Han var tidigare utförsåkare i Sveriges alpina landslag och vann världscupen i slalom 1993. På bara några sekunder slogs hans liv dramatiskt i spillror då han under ett träningsåk tappade balansen och flög ut i skogen.

– En liten sketen snöhög fick mig totalt ur balans och jag åkte ur och landade med ryggen på en stubbe, berättar Thomas Fogdö. Så många gånger har jag förbannat den där stubben som de lämnat kvar men å andra sidan så får jag tänka att om trädet stått kvar hade det förmodligen blivit värre och jag hade inte suttit här alls, fortsätter han.

Thomas bröt ryggraden och blev förlamad från midjan och nedåt. Det han tidigare fruktat mest i sitt liv var nu ett faktum. Han skulle inte kunna gå mer utan var hänvisad till ett liv i rullstol. Skidkarriären tog ett abrupt slut och för en väldigt aktiv 25-åring började nu ett arbete med att skapa en ny bild av hur han skulle leva sitt liv.

– Jag måste erkänna att denna processen varit väldigt lång men där jag är i dag är jag väldigt stolt över och där är jag på grund av det jag varit med om.

Ett annat sätt

I den långa processen att acceptera att livet blivit som det blev gjorde Thomas en lista på saker som han tyckte var roliga men som han inte längre kunde utöva. Skidåkning är naturligtvis uteslutet liksom att springa och klättra i berg.

– Jag älskar berg och tycker att det är vansinnigt roligt att klättra i berg men då funderade jag över, hur ofta gör jag det? Hur viktigt är det för mig? Jag kan inte ödsla tid, energi och sorg på sådant jag inte kan förändra utan jag får helt enkelt hitta ett annat sätt att göra det på.

Och visst kan han fortfarande njuta av bergen, han får bara ta sig dit på ett annat sätt.

– Jag cyklar, kör skoter och älskar att köra formel 1, säger han och ler brett.

Thomas brinnande intresse för elitidrott och topprestationer fick helt enkelt ta sig nya uttryck. Med en enorm viljekraft och ett gott stöd från omgivningen sadlade han om och lever idag ett aktivt liv som föredragshållare och idrottspsykologisk rådgivare. Han har också tillsammans med Johan Plate skrivit boken "Möta Motstånd". Thomas Fogdö är också en av grundarna till Stiftelsen Active Life Foundation som ekonomiskt hjälper idrottare som skadat sig.

Utmanas varje dag

På frågan vad som varit hans livs utmaning tvekar han inte över svaret.

– Att bli pappa till tre tjejer och varje dag möta de farhågor som alla föräldrar gör men som kanske jag som rullstolsburen upplever ännu starkare. Vad gör jag om de ramlar ned från klätterställningen eller springer ut i gatan? Från att ha ganska bra koll på mig själv, helt plötsligt ha tre individer som blir viktigare än allt annat och där jag inte har koll, det är nog mitt livs största utmaning.

Thomas Fogdö och hans fru Anna blev nämligen föräldrar till tre tjejer på endast sex månader, alla tre är födda 2009 och de är inte trillingar. Hur är då detta möjligt?

– Vi längtade efter barn men det ville sig inte riktigt så vi bestämde oss för att adoptera. Det var också en besvärlig process där många dörrar stängdes på grund av mitt funktionshinder. Vi hade förberett oss på att få leva med den sorgen också när vi plötsligt blev erbjudna en fosterhemsplacering av en nyfödd liten flicka.

Saga kom till familjen Fogdö midsommarafton 2009 endast sju dagar gammal och inte kort därefter fick paret det glädjefyllda beskedet att Anna var gravid och inte bara med ett barn utan två.

Den viktigaste tävlingen

Fosterhemsplaceringen av Saga ledde senare till adoption och hennes två systrar föddes dagen innan julafton 2009. Med tre femåriga tjejer i huset kan man förstå att det kan vara knivigt ibland.

Man kan inte annat än att imponeras över denna starka och oerhört ödmjuka man från Gällivare som bryter ihop och kommer igen gång på gång.

Den sjunde februari nästa år "firar" han 20-års jubileum som rullstolsburen.

– Jag har tidigare utgått från att saker varit omöjliga men jag blev faktiskt bäst i världen på att åka skidor. Att jag hamnat i rullstol har inte inneburit att livet blivit en enda stor sorg utan man kan fylla det med väldigt mycket. Den viktigaste tävlingen sker inom mig själv och efter olyckan lärde jag mig att räkna småvinsterna. Vi kan bryta ihop och komma igen men vi får inte glömma att berömma oss för de vedermödor vi faktiskt tar oss igenom.

Regler för kommentarer