Socialstyrelsen presenterade i december 2012 en utredning som visade stora brister i rehabiliteringen av personer med traumatisk hjärnskada.

Ett liv som räddas ska också levas

En bil kör upp på trottoaren och mejar ner ett barn på hemväg från skolan, ett snowboardtrick går fel i slalombacken, en äldre dam faller från pallen i köket, en ung man får ett slag i huvudet med en vodkaflaska. Livet förändras på ett ögonblick. En familj blir beroende av samhället.
En bil kör upp på trottoaren och mejar ner ett barn på hemväg från skolan, ett snowboardtrick går fel i slalombacken, en äldre dam faller från pallen i köket, en ung man får ett slag i huvudet med en vodkaflaska. Livet förändras på ett ögonblick. En familj blir beroende av samhället.

Den kartläggning som Socialstyrelsen presenterade i december 2012 visade stora brister i rehabiliteringen av personer med traumatisk hjärnskada:

Det saknas en enhetlig bild av var rehabiliteringen ges och hur ansvaret är fördelat mellan olika aktörer, vilket innebär att vare sig professionen eller patienten vet var man skall vända sig med de kvarstående hjärnskaderelaterade problemen.

Som komplement till Socialstyrelsens kartläggning genomförde Hjärnskadeförbundet Hjärnkraft i samarbete med Personskadeförbundet RTP en egen kartläggning. Tillsammans ger kartläggningarna en allvarlig och skrämmande bild av en undermålig situation och bristande kunskap när det gäller rehabilitering av traumatisk hjärnskada:

1. Bristande underlag för styrning och prioriteringar av vården

2. Bristande samordning – förvirring kring vem som ansvarar

3. Kunskapsbrist

4. Brister i delaktighet

5. Uteblivet resultat av rehabiliteringen

6. Personer med traumatisk hjärnskada redovisar en generellt låg livskvalitet

Hjärnkraft har tillskrivit den nya folkhälso-, sjukvårds- och idrottsminister Gabriel Wikström för att påtala behovet av en översyn av rehabiliteringen av personer med traumatisk hjärnskada för att garantera tillgång till adekvat kompetens oavsett boendeort.

Hjärnkraft ser behov av:

1. Nationella riktlinjer för omhändertagande av traumatisk hjärnskada som omfattar hela den livslånga rehabiliteringskedjan.

2. Ett nationellt kunskapscenter, som systematiskt samlar in och för ut nationella och internationella erfarenheter av forskning och praktisk rehabilitering. Vissa svåra komplikationer kräver ett särskilt expertomhändertagande, som bäst kan tillgodoses genom nationella kunskapscentra. Det gäller t ex beteendestörningar och svåra medvetandestörningar. Närheten är viktig för den enskilde, men ibland är komplikationen av sådan art att det multikompetenta omhändertagandet måste prioriteras.

3. Regionala kunskapscentra för svåra hjärnskador som knyts till universitetssjukhusen i varje region. Dessa utgör konsulter för nästa nivå – länssjukhusen – som i sin tur är konsulter för basnivån – primärvård och kommunal rehabilitering.

Hjärnskadeförbundet Hjärnkrafts förbundsstämma 2014 med ombud från hela Sverige

Regler för kommentarer