Dömdes för dubbelmord - fann gud

Långt över 700 åhörare samlades på fredagen för att ta del av Annika Östbergs starka berättelse om hur ett liv med droger ledde rakt in i amerikanskt fängelse. En berättelse om mord, hopplöshet och förtvivlan, men också om insikterna efteråt och samtalen med pastorerna i fängelset som kom att förändra allt. - Kan jag få förlåtelse, så kan vem som helst få den, sa hon.

Annika dömdes i början på 80-talet till fängelse i 25 år till livstid för dubbelmord på en restaurangägare och en polis, hennes fall har fått stor uppmärksamhet i svensk media. På Skara stifts 1000-års jubileum ville hon berätta om sitt liv och sina erfarenheter av en gud hon inte trodde fanns.

Flytten ledde till droger

När Annika Östberg var 11 år flyttade hon med sin mamma till Kalifornien. Mamman hade träffat en ny man men Annika kände sig inte välkommen, varken där eller i skolan.

– Men när jag var 13 träffade jag en jättecool kille som spelade i band, han var 24 år. Men honom ville inte mamma att jag skulle träffa, berättar hon.

Därför beslutade hon sig för att rymma. De drog till Mississippi och möttes av en hippiekultur där drogerna flödade. Efter först heroinsprutan var hon fast. All smärta och ångest försvann. Men heroin är en dyr drog, först började hon strippa och sedan prostituera sig. Som 15-åring blev hon gravid och när hon var 16 år föddes hennes son Sven.

– Jag födde honom hemma, för jag ville inte att sjukhuset skulle se hur mina armar såg ut efter alla sprutor.

När solen gick upp lovade hon honom hela världen, att hon aldrig skulle svika och att hon alltid skulle vara där.

Första vändpunkten

Trots att hon nu var mamma fortsatte hon att knarka och att prostituera sig. Men när hon en dag såg hur hennes son tog en penna och förde den till armen likt en spruta så bestämde hon sig för att byta liv. Hon började med Metadon istället och träffade en reppresentabel man, flyttade till förorten och gifte sig. Men när hennes son var 11 år ville maken skiljas.

– Då stod jag där på backen igen, och min enda lösning var heroinet.

Sonen fick flytta till sin pappa och Annika var tillbaka i knarkets grepp än en gång.

Dubbelmorden

Hon träffade knarklangaren och hälaren Bob Cox, och vid en affär 1981 där en restaurangägare skulle köpa stulet kött gick allt snett.

– De började tjafsa om betalningen och Bob sköt honom, mitt fel var att jag sedan valde att följa med, berättar Annika. Det enda jag kunde tänka på var att få träffa Sven, jag tryckte i mig allt jag kunde på vägen, men för första gången var det inget som kunde döva smärtan.

Väl framme var hon så narkotikapåverkad att hon inte hittade fram, och när bilen de färdades i fick punktering skedde nästa mord. En polis stannade till för att fråga om de behövde hjälp.

– Men när jag böjde mig in i bilen efter adressen så sköt Bob honom också, jag såg allt som genom en lins, förklarar Annika.

Fängelsetiden

Båda greps därefter för dubbelmorden. Cox tog sitt liv i häktet och Annika erkände sig skyldig till båda morden för att få dödsstraffet som väntade omvandlat till fängelse i 25 år till livstid. Hela 27 år kom hon att sitta i amerikanskt fängelse i Kalifornien. Men trots att hon satt inlåst så flödade drogerna, och när hennes son 1985 omkom i en bilolycka var det återigen den enda utvägen hon kunde finna mot smärtan. Efter ett drogtest hamnade hon på straffisolering och det var där hon började komma till insikt.

– Där, när man är så inlåst man kan bli, gick det upp för mig hur mycket skada mina val och beslut orsakat andra. Då skrek jag ut till gud att han skulle visa mig hur jag skulle hantera det här, men inget hände, berättar Annika Östberg.

Fann gud

Under fängelsetiden kom hon att träffa många olika pastorer.

– De såg oss inte som fångar utan som människor, berättar hon.

Samtalen kom också att bli vändpunkten mera Annika och sakta men säkert kände hon hur hennes böner om förlåtelse fungerade. Hur skammen och skulden började lämna henne. Hennes budskap till storpubliken i Skara var att om hon kan få förlåtelse, så kan nog vem som helst få det.

2009 fick hon sin begäran om förflyttning till svenskt fängelse beviljad och i maj 2011 var hon slutligen en fri kvinna.

Budskapet

Vid slutet av sin föreläsning vände sig Österberg till publiken.

– Tänk på att den personen som sitter bredvid dig har gjort en resa i livet som du inte vet någonting om, sa hon.

Hon uppmanade alla att se sina medmänniskor, sträcka fram handen och bara byta några ord. För hennes del var det en fångvaktare som räddade hennes liv. Varje kväll sa han "God natt Annika".

– Han såg mig, och det fick man att orka kämpa en dag till och en dag till. Så tänk på att stanna upp, sträck ut handen. Man vet inte vad ett leende eller ett hej kan göra, avslutade hon.

Regler för kommentarer